En liten ort kan innehålla händelser eller människor som dagens ortsbor inte känner till men som kan ta fram detaljer som färgar historien. Därför tas både Jean Sibelius besök 1909 och Alice Tegnérs besök 1939 i Grankulla upp. Båda är mycket kända musiker i Finland och Sverige, men inom olika genrer.
I dag kan Grankulla vara stolt över sitt musikliv med ett starkt musikinstitut, olika musikveckor för många smaker, kör- och orkesterverksamhet och yrkesmusiker som bor på orten.
Sommaren 1909 kom Jean Sibelius (1865-1957) på besök till författarvillan Vallmogård. Han och Mikael Lybeck kände varandra väl. Dessutom bodde de i familjevillor ritade av samma arkitekt, Lars Sonck. Vi kan anta att deras dag var angenäm och att huset bjöd på en god lunch. Orsaken var ett kontrakt som skulle göras upp och som gällde Lybecks pjäs Ödlan där Sibelius skulle skriva orkestermusiken. Besöket och överenskommelsen finns dokumenterade i Vallmogårds stora gästbok som uppbevaras hos Svenska litteratursällskapet i Helsingfors. Sibelius bekräftar summans mottagande i förskott (2 400 mk) 25.7.1909.
Pjäsen Ödlan fick premiär på Svenska teatern 6.4.1910 och Sibelius ledde själv musiken. Pjäsen blev inte speciellt välmottagen och ”begravdes efter några föreställningar”. Den togs upp i Nina Hukkinens läsdramaserie på Vallmogård för cirka 15 år sedan och publiken såg den nog som ett kusligt, mycket främmande riddardrama.
Vänskapen mellan Sibelius och Lybeck bestod till Lybecks död 1925. Han fanns bland de förmögna sponsorerna runt Sibelius och hörde till talarna på Sibelius 50-årsfest på Börshuset 8.12.1915. Mikael Lybeck spelade själv piano. Salen på Vallmogård hade alltid en flygel – som naturligtvis står på samma plats fortfarande. På den har många fina pianister spelat, mycket av Sibelius under åren som kulturvilla. Vi som hörde dem minns Izumi Tateno, Georg de Godzinsky, Käbi Laretei, Folke Gräsbeck, Paavali Jumppanen och många andra. Flygeln valdes till Vallmogård 1982 av pianisten Meri Louhos. Med Sibeliusakademins pianoelever har många konserter ordnats och musikinstitutets elever har fått öva och spela på den i decennier.
Vi är många som fortsättningsvis vill höra fin pianomusik i Vallmogård. Den lugna och vackra interiören ger mer än bara musik. Kan föreningslivet i Grankulla ansvara för några pianokvällar i terminen, tillsammans med den ordinarie kulturverksamheten? Det har lyckats tidigare.
Alice Tegnér (1864–1943) blev snabbt känd och mycket älskad i Sverige för sin barnmusik. Ännu i dag sjunger barn i daghem, både i Sverige och Finland hennes visor, som Mors lilla Olle, Sov du lilla videung och Bä bä vita lamm. Alice Tegnér är för alltid en klassiker – även i yngre familjer i dag. Hur kom hon till Grankulla?
Hurtigs barnhem, dvs. Metodistförsamlingens barnhem (rivet) på den stora tomten i hörnet av Kyrkovägen och Bolagsvägen fick försommaren 1939 besök av Alice Tegnér. Jag såg en bild i församlingens jultidning 1939 av henne, sångerskan Benna Lemon-Brundin och pastor Hurtig utanför Metodistkyrkan här i Grankulla. Tidningen finns i en tjock bunt jultidningar som jag för många år sedan tog emot i arkivet i Villa Junghans. De innehåller mycket lokalt stoff och fina bilder av verksamheten runt kyrkan och barnhemmet. Förklaringen till besöket finns i tidningen. Karl Hurtig skriver ”vi hade glädjen att genom fru Carin von Weissenbergs bemedling få besök av fru Alice Tegnér, den välkända författarinnan från Sverige”. Det blev mycket sång och musik i barnhemmet den dagen.
Vem var Carin von Weissenberg? Hon och hennes familj med många barn bosatte sig tidigt i Grankulla, barnen gick här i skola och Carin blev mycket aktiv inom Metodistförsamlingen. Villan de lät bygga uppe mellan Kavallvägen och dagens Docentvägen är Villa Carina och står kvar ännu i dag. Familjens historia finns dokumenterad i arkivet, inlämnad för många år sedan av en ättling.
Så går tankarna vidare till Grankullas vänort i Sverige, till Danderyd som innehåller stadsdelen Djursholm. Där bodde nämligen Alice Tegnér med sin familj och hon arbetade mycket med konstnärsparet Elsa och Natanael Beskow. Mycket klarnade då jag för en tid sedan läste boken om Beskows. Både Tegnérs och Beskows var kyrkligt engagerade och ivrade för upplysning för arbetarrörelsens kvinnor. De ordnade kurser och skolning men också musikstunder för barn. De var mycket engagerade i sitt villasamhälle, som ansågs vara litet radikalt. För Alice Tegnér måste villasamhället Grankulla i mycket ha påmint om Djursholm. Det känns helt naturligt att Danderyd med Djursholm är Grankullas vänort sedan många decennier.
Samarbetet mellan Alice Tegnér och Elsa Beskow resulterade i många visböcker för barn med den enas musik och den andras teckningar, fortfarande klassiker i barnfamiljer.
CLARA PALMGREN, FM, KULTURRÅD