Litorinahavet, som är ett av Östersjöns tidigare utvecklingsskeden, syns också i Grankullas natur. Stränderna kring Gallträsk är populära promenadvägar och Träskmossen, den fridlysta rismossen, utvecklades ur Litorinahavet för ca. 7 200 år sedan.
Gallträsk ligger i nord- östra Grankulla och omfattar idag en yta på ca 11,7 ha. Strandlinjen är 1,6 km runt hela sjön. När Gallträsk föddes var sjön avsevärt större.
Då omfattade den också det område som idag kalllas Träskmossen. Det är en ca 13 ha stor rismosse som ligger bredvid sjön på sjöns västra sida.
Träskmossen på 1910-talet, från Elevhemsvägens backe ner mot Norra Mossavägen (idag det ställe där man kör in till Bollhallens parkeringsplats).
Träskmossen ligger några meter högre än Gallträsk och därför rinner vattnet från myren neråt mot Gallträsk i öster. Vidare därifrån rinner vattnet mot Klappträsk och Glimsån och ut via Esbo å till Esboviken.
Allt sedan år 1988 har 4,5 ha av Träskmossens östligaste del varit fridlyst enligt naturskyddslagen. I den västliga delen syns spår av dikning och skogsplantering.
Stormossen torrlades
I Grankulla fanns också ett annat stort myrområde – nämligen Stormossen som ligger i närheten av Kasaberget.
Drosera intermedia eller Mindre daggört lever i de våtaste områdena av Träskmossen. Växtbeståndet är flyttat från Stormossen som dikades på 1950-talet.
Stormossen torrlades på 1950-talet genom dikning och myren förändrade sin karaktär. Träd växer bättre om området är dikat och därför har stora delar av södra Finlands myrar torkats ut.
Myrarna har en alldeles speciell vegetation. Få arter klarar sig i de våta och näringsfattiga förhållandena som råder i rismossen. Typiska arter som trivs, är hjortron, tranbär, odon, kråkris, tuvull, kråkklöver för att nämna några.
En liten fascinerande art är den anspråkslösa daggörten som också trivs i myrens våta omgivning.
Två olika arter av daggört växte i Stormossen när den var i orört skick. Dels den vanligare Drosera rotundifolia (Daggört eller Rundsileshår) och den mera sällsynta Drosera intermedia (Mindre daggört eller Småsileshår).
Då Träskmossen fridlystes lyckades man flytta bestånd av mindre daggört från Stormossen till Träskmossen och på så sätt rädda denna art från att dö ut i Grankulla.
Köttätande växt fascinerar
Daggörten är en växt som blir ca 10–12 cm hög. Den har en smal stjälk med små anspråkslösa blommor. Rotsystemet är mycket litet och daggörten får största delen av sin näring via sina klibbiga blad med vilka den fångar insekter och andra småkryp som rör sig på myren.
Många skolelever har vandrat omkring på myren under biologilektionerna för att få syn på den KÖTT- ÄTANDE växten. Men besvikelsen har nog varit på- taglig då eleverna har sett hur liten och ofarlig växten de facto är.
Då Aktiebolaget Grankulla etablerade sig, i början på 1900-talet, började människan ingripa kraftigt i områdets utveckling.
Villor byggdes runt Gallträsket och näringsrikt vatten började släppas ut i sjön. Närsalter och andra utsläpp från omgivningen kom att belasta Gallträsk så till den grad att badförbud utfärdades på 1950-talet.
Bottensedimentet blev tjockare och vattendjupet blev allt mindre hela tiden. Idag är sjöns medeldjup ca 1 m och det djupaste stället är 1,7 m. Först på 1970-talet förbjöds utsläppen i Gallträsk, men skadan var redan skedd.
Hellre se på än simma
Småningom har vattnet i Gallträsk blivit litet renare, tungmetallhalterna har minskat men ännu är det en sjö som är bättre att se på än att t.ex. simma i.
I olika repriser har man skurit bort och avlägsnat vattenväxter från Gallträsk men den åtgärden är inte tillräcklig. År 2009 beviljade Västra Finlands miljötillståndsverk tillstånd att inleda sk. sugmuddring i sjön, en metod där det sögs upp slam och sediment från sjöns botten. Muddermassorna leddes in sk. geotuber ur vilka vattnet sipprade tillbaka till sjön. Muddringen gällde främst ett ca 2 ha stort område i östra ändan av Gallträsk.
Projektet lyckades och vattenvolymen har ökat. Projektet med geotuberna är nu avslutat och på den plats där geotuberna låg, planeras en aktivitetspark som säkert kommer att uppskattas av alla dem som promenerar runt Gallträsk på sin fritid.
Avlägsnandet av växterna kommer dock att fortsätta för att förhindra att sjön växer igen.
Galla eller galge?
Namnet Gallträsk har ett något oklart ursprung. Härstammar det från ordet galla eller galge? Det vet man inte med säkerhet.
Namnets översättning till finska ledde till långa diskussioner på 1960- och 70-talet. Olika förslag framlades; Martolampi, Kalajärvi och Kaunisjärvi för att nämna några. Frågan dryftades hit och dit och resultatet blev att sjön kallas Gallträsk på båda språken.
Ännu idag är området kring Gallträsk mycket uppskattat. Så var det också i början på 1900-talet när pionjärerna Elia Heikel och Emil Lindstedt lät bygga Grankullas två första villor just med utsikt över Gallträsk.
Gallträsk är en viktig oas i Grankulla idag.
Staden underhåller ett skidspår vintertid och Gallträsk segelsällskap, som grundades år 1982, håller seglingskurser sommartid.
Promenadrundan runt träsket är säkert ett av de populär
Vy över Gallträsk på 1920-talet.
Vy över Gallträsk på 2000-talet.