I Kaunis Grani nummer 2/2014 beskrivs ”Kvarnvä- gen” och Gamla Åbovägen som löper in i de västra delarna av Grankulla.
Längsmed Gräsavägen och Köpingsvägen kan man närma sig staden från söder.
Det senaste tillskottet i infartsleder är Ersvägen, som lö- per från Ymmersta i sydväst in i Grankulla centrum parallellt med järnvägen.
Några vägar skall ännu presenteras här och de ligger i östra Grankulla.
Föreställ er ”Kvarnvägen” för 150 år sen, den som idag heter Gräsavägen för att den kom från Gräsa-hållet i södra Esbo. Den kallades inofficiellt för Kvarnvägen eftersom sä- deslassen transporterades till kvarnarna i Bemböle längsmed den smala och slingriga vägen. Vägen gick över de sanka ”Gränkull-ängarna” som idag utgör vårt centrum. Marken var mjuk och man skulle uppför den branta backen som numera kallas för Stationsvä- gens backe, och vidare genom tät barrskog ner mot Gamla Åbovägen som funnits sedan 1500-talet.
Kohagarna vid Gallträsk
Om man på ängarna ville vika av mot Kavall hemman till fots kunde man ta stigen från ”Kvarnvägen” ungefär där stationshuset står i dag. Stigen gick uppför en backe, vid Vallmogård i dag, och följde Gallträsk genom flera kohagar. Det var viktigt att stänga grindarna efter sig!
Forkarlar körde tunga lass till Kavall och andra hemman i Gröndal längs ”Kvarnvägen” och Gamla Åbovägen runt ”Gränkullbergen”, där Kavallvägen löper i dag.
Då Grankulla började bebyggas behövde man en bättre förbindelse än den lilla stigen mot Gröndal och till Gamla Åbovägen som förde vidare in till Helsingfors. Gröndalsvä- gen byggdes. I dag heter den Helsingforsvägen och den gamla kostigen försvann under villor och trädgårdar.
Gamla vägar och vägnamn kan studeras på en stor karta från 1924 i Grankulla stadshus, i tekniska avdelningens korridor i andra våningen. Där finns också flygfoton från och med 1920-talet.
Karta i stadshuset
Kanske någon äldre person minns hur det var att komma åkande från Gröndal nån gång på 1930-talet? Antagligen i privatbil för busstrafiken leddes in till Grankulla längre mot väster vilket vi berättat om tidigare. I dag har Helsingforsvä- gen en livlig busstrafik.
Men då för 80 år sen passerade ni en liten butik nere till vänster (Käld) och såg snart den stora stenen till höger vid Helsingforsvägen 32, ett av många flyttblock i Grankulla. Om ni sträckte på halsen skymtade ni kanske långt till vänster Ebba Olssons violodlingar nere i hörnet av Juusvägen och Trädgårdsvägen. De låg där som en stor blålysande matta. De odlades för blomsteraffärer i Helsingfors. Ebba Olssons far, Svante Olsson, odlade sparris och gula tomater då han lämnat arbetet som trädgårdsarkitekt.
Uppe på berget till vänster efter Trädgårdsvägen tronade Mörnes villa, liksom i dag, och sedan följde en rad nu rivna villor ner mot järnvägen. För länge sen kunde man plocka buketter med nattvioler i den halvmörka granskogen i den skarpa kurvan vid järnvägen…
Bilden med lille Carl Edvard Borg (1910-1941) kan vara tagen vid den stora stenen, Helsingforsvägen 32. Han ser ut att vara ca 3 år och då kan bilden tidsbestämmas till ca 1913. Bilden finns i det lokalhistoriska arkivet i samling Borg. På baksidan har antecknats Väg på Grankulla. Så sa man förr, tex Villa på Grankulla, inte i Grankulla.
Keramikfabriken Kera
Bakom dessa områden i öster låg Juus och Stens hemmans marker. Här fanns keramikfabriken Kera Ab som gett namn åt hållplatsen vid järnvägen och här fanns leran som behövdes. Fabriksbyggnaden revs för något år sen.
När den ännu var i gång under 1950-talet kunde produkterna köras med häst till Grankulla station som hade rättighet att skö- ta godstransporter. Man använde en skogsväg för transporten till stationen och stärkte den med krukskärvor.
Den kallades inofficiellt för ”Krukvägen” och gick ungefär där Mor Annas väg går i dag på norra sidan av järnvägen. Den hör till ett otal små- vägar och stigar som mänskan trampat upp i Grankulla. De är inte dokumenterade men kunde säkert berätta sina egna historier…
Bensows marker
I dag snuddar Ring II vid Grankulla. Man kan komma in till Grankulla österifrån också via Ringvägens tunnel från Karabacka. Då kommer man upp vid kommungränsen Esbo-Grankulla.
Där Bensowsgränden kommer ut till Grankullavä- gen i dag fanns i tiden Granhyddans driverier, dvs växthus och Bensows höängar. De låg på Stiftelsen Bensows stora marker. I växthusen odlades pelargoner och andra krukväxter.
Då Åboleden började byggas på 1950-talet drogs en ny väg därifrån till Grankulla över växthusen och höängarna. Vägen har förändrats mycket sedan 1960-talet då folk började flytta in till Grankulla i stora skaror. Vi äldre minns kanske de höga granarna som då kantade Grankullavägens båda sidor. De bildade en port in till den lilla köpingen. Nu är vägen breddad, trafikljus lyser och stora byggnader bildar port.
Byggkarlarnas café Elanto
Åboleden, här i trakten även kallad Tarvovägen, byggdes av folk som kom från hela Finland. I Grankulla centrum förvandlades Elantos lilla butik till café för dem. Butiksbyggnaden stod där den tomma torgplatsen finns i dag. Huset revs då 1960-talets centrum byggdes men också det är redan historia.
Den som vill se Grankullas historia i bilder, gamla lokaltidningar mm är välkommen till det lokalhistoriska arkivet i Villa Junghans, Leagränden 4, öppet den första tisdagen i månaden kl 15–18 eller enligt överenskommelse med teamet eller kulturbyrån.
Det blir sommarpaus juniaugusti men den första tisdagen på hösten är 2.9. kl 15–18.
Tack vare vår historieserie har antalet besökare i arkivet kraftigt ökat. Med dem har nya berättelser antecknats och mera bilder tagits emot.