Grankulla evangelisk-lutherska kyrka invigdes hösten 1983. Den är ritad av arkitekten Kristian Gullichsen och hör till hans främsta verk, välkänt även utomlands.
Kyrkan renoverades år 2022 och öppnades under allhelgonahelgen. Många förrättningar ordnades tillfälligt under renoveringstiden i Metodistförsamlingens kyrka vid Kyrkovägen. Den hade byggts redan 1917. Hur klarade sig Grankullaborna fram till 1983 utan en egen församlingskyrka?
När Grankulla grundades 1906 var största delen av de nya invånarna svenskspråkiga. De hörde ofta till en församling i Helsingfors eller till Esbo svenska församling. Behovet av en egen plats för gudstjänster blev småningom allt större. Som i så många frågor tog Grankullaborna själva hand om saken. Man började med gudstjänster i Grankulla samskolas festsal, fortsatte under några år i FBK:s hus men från mitten av 1920-talet firades luthersk gudstjänst i Metodistförsamlingens kyrka, en gång i månaden och Esbo församling betalade 300 mk per gudstjänst.
I Grankulla ordnades ett svenskt och ett finskt möte 28.10.1926 där man beslöt att grunda varsin förening. Föreningarnas främsta mål var att få ett församlingshem till Grankulla och senare att bilda egna församlingar. Kyrkoföreningarna köpte en tomt med en stor villa vid Bredavägen 6. Den hade under 1920-talet fungerat som Tilly Soldans Barnavårdsinstitut. Biskop Max von Bonsdorff vigde byggnaden till kyrka 2.10.1932. Till en början ordnades gudstjänster varannan söndag på svenska, varannan på finska, tills man gick över till varsin gudstjänst varje söndag. Det fungerade till 1961 då ett nytt församlingshem stod färdigt vid Kavallvägen 3 på en tomt som föreningarna hade köpt för ett framtida kyrkbygge. Där invigdes kyrksalen till tillfällig kyrka av biskop Martti Simojoki 22.5.1961. På tomten hade funnits en villa, Villa Grankulla, vars grindstolpar nu ligger som stenbänkar vid spaljéporten.
Frågan om en egen kyrkobyggnad behandlades i många instanser och år, en historia som finns välbeskriven i bla historiken Grankulla kyrka, utgiven av Grankulla församlingar 1995. Det är en lång historia om många kommittéers arbete.
Invånarantalet steg snabbt efter krigsåren på 1940-talet, speciellt under 1960-talet. Behovet av en egen kyrka blev allt större. Grankulla blev stad 1972 och såg det som naturligt att arbeta för en egen kyrkobyggnad. 1978 inledde en särskild kyrkobyggnadskommitté sitt arbete som började med att utlysa en arkitekttävling. Den vanns av Kristian Gullichsen med förslaget ”Klagomuren”. Han kände staden väl som student från Grankulla samskola 1951 och var medveten om terräng och läge i Grankullas absoluta centrum. Han har själv förklarat sin vision av kyrkan med orden ”en borg där den massiva entréfasaden ”klagomuren” och rödtegelväggen mot söder utgör försvarsmurar mot den kommersialism som genomsyrar omvärlden och mot alla tidens fasor”.
Grankulla kyrka invigdes 27.11.1983 av biskop Samuel Lehtonen. Gullichsens arkitektur innehåller många tankar och symboler. Altaret är vänt mot väst där solen går ner, inte mot öst. De fyra pelarna i kyrksalen symboliserar de fyra evangelisterna och den trekantiga ljusöppningen ovanför altaret treenigheten. Orgelfasaden är planerad av Gullichsen, orgeln av Veikko Virtanen Ky. Kyrksalen har inretts med bland annat akademiker Bertel Gardbergs altarkrucifix, Raimo Puustinens glasmosaik ”Jakobs stege” ovanför dopfunten, Marika Mäkeläs blåtonade målningar och Lennart Segerstråles målning ”Barmhärtigheten”. I andra utrymmen finns konst av tex Eeva Renvall, Kuutti Lavonen och Carolus Enckell.
Samarbetet med Grankulla stad, ett stort antal föreningar och konsertarrangörer har bjudit på fina upplevelser i Grankulla kyrka. De sista 20 åren i slutet av 1900-talet ordnades stadens självständighetsfest i kyrkan med åtföljande självständighetskaffe. Grankulla musikinstitut har i kyrksalen ordnat många konserter med unga elever. Grankulla internationella musikvecka har bjudit på konserter med gammal kyrkomusik. Kyrksalen har blivit en omtyckt konsertsal med 250 platser som kan utökas med ytterligare 100 platser i den intilliggande församlingssalen.
Under vissa omställningar med byggande och reparationer har en del av kyrkans kanslifunktioner varit utplacerade på annat håll i Grankulla. En tid i början av 1970-talet fanns kanslierna i den gamla villan ”Klostret” vid Kavallvägen 12. Senare fanns församlingarnas kanslier i det så kallade Gula huset vid Thurmansallén 1 då Esbo länsmanskontor flyttat ut. Sommaren 1982 då det gamla församlingshemmet, byggt 1961, byggdes om i samband med det nya kyrkbygget intill, ordnades alla förrättningar och gudstjänster i Vallmogård. Med dispens av Helsingfors domkapitel firades också nattvardsgång i Vallmogård. Villan hade invigts som kulturcentrum våren 1982 och kunde tillfälligt användas under sommarmånaderna.
Grankulla kyrka fick ett kolumbarium 1998 för urnebegravningar. Det är inrymt under kyrkan med ingång från Helsingforsvägen. Kolumbariet är ritat av Kristian Gullichsen och har plats för 500 gravplatser, alla för Grankullabor. Församlingarna har ingen egen gravgård. Grankulla gravgård ägs och sköts av kommunen. Den ligger vid Bembölevägen på mark som 1920 donerades till Grankulla av konsul Frans Stockmann. Den invigdes i juni 1927 av biskop Max von Bonsdorff.
I Grankulla centrum (Grankullavägen 11) finns församlingarnas gemensamma lokal Sebastos sedan 2009. Församlingarna vill där erbjuda lättillgängliga utrymmen för barn- och familjeverksamhet, dop, körövningar och mångkulturella samlingar.
CLARA PALMGREN
CLARA.PALMGREN@KOLUMBUS.FI
Källor:
Grankulla Minnesskrift med anledning av köpingens 25-årsjubileum, förf. Rudolf Rannikko 1946.
Kyrkan i Grankulla, förf. Jukka Erävuori 1995.
Bilder Grankulla lokalhistoriska arkiv i Villa Junghans