Då Grankulla började få sina första invå- nare lockades inte bara barnfamiljer från Helsingfors att flytta hit, utan också författare, konstnärer och skulptörer.
Yrjö Liipola (1881–1971)
Yrjö Liipola föddes som det yngsta barnet i en stor familj i Koski, som ligger invid den gamla historiska tavastländska Oxvägen.
Han fick sin tidiga utbildning i Åbo men studerade senare också i Florens, Rom, Berlin och Paris.
Liipola motsatte sig aktivt de kallelser till militäruppbåd som drevs av generalguvernör Nikolaj Bobrikoff i Finland. Därmed kom han i onåd hos myndigheterna och blev tvungen att fly från Finland till Ungern, där han levde i närmare trettio år.
Yrjö Liipola rönte stor framgång i Ungern och skapade skulpturer på beställning av aristokratin. Genombrottet kom i och med att kejsaren Franz Josef köpte en bronsskulptur tillverkad av honom.
Dessutom fick konstnären lysande recensioner i biennalen i Venedig för sin skulptur Vaaniskelija (Spanaren).
Men Liipola längtade till hemlandet och flyttade år 1934 med sin hustru Mara de Foerster till Grankulla, där han byggde en villa i renässansstil.
Villan ligger vid Stationsvägen mitt emot simhallen. I villan fanns förutom hans hem också en ateljé och i den ateljén tillverkade han den ståtliga Finlands frihetsstaty som finns på torget i Vasa.
På begravningsplatsen i Grankulla kan man se en skulptur av Liipola vid hjältegraven.
Yrjö Liipola deltog i tävlingen om Mannerhems ryttarstaty, men i den omgången delades det aldrig ut något pris och hans bidrag finns idag bevarat i Yrjö Liipolas konstmuseum (koski.fi/taidemuseo) i Koski.
Statyn ägs av Krigsmuseet och föreställer Mannerheim iklädd en vintermantel.
I konstmuseet i Koski kan man bekanta sig med över tvåhundra av Liipolas verk. Det är verkligen värt ett besök!
Yrjö Liipola och hans hustru är båda begravda i Koski.
Felix Nylund (1878–1940)
Felix Nylund föddes i Korpo, gick ut folkskolan och arbetade därefter som gesäll hos finsnickare Boman i Åbo. Han inledde konststudierna i Åbo 1895 som Victor Westerholms elev, fortsatte I Köpenhamn 1899-1901 under Wilhelm Bissen samt i Académie Colarossi i Paris 1901-1906.
Nylund var en av de stiftande medlemmarna i Finlands bildhuggarsällskap, vars första ordförande han var 1910-1912 och 1924-32.
Redan innan Nylund som 35-åring flyttade till Grankulla år 1913 var han en flitig gäst på Bad Grankulla, där han umgicks med konstnärer och författare som också bodde på Badet. Nylund hann bara bo fyra år i sitt första hus i Grankulla innan det totalförstördes i en brand 1917.
I början av 1900-talet vistades Felix Nylund också en längre tid i Köpenhamn, men 1924 flyttade han permanent tillbaka till Grankulla och inredde ett nytt hem i den gamla ateljén vid Badets väg 3.
Den otvivelaktigt mest kända skulpturen av Felix Nylund är Tre smeder utanför Gamla Studenthuset i Helsingfors. De tre smederna anses bl.a. symbolisera arbete och samarbete. Stilen är realism präglad av klassiska ideal.
Statyn Tre smeder avtäcktes den 2 december 1932. Den hade beställts av Stiftelsen Pro Helsingfors som hade som uppgift att försköna stadens offentliga platser med konst. När man läser inskriptionen på sockeln ser man att släkten Tallberg var en viktig sponsor. Den symboliserar mänskligt arbete och samarbete i synnerhet. Invigningsdagen lär ha varit Felix Nylunds lyckligaste dag.
Skulpturens material är brons och sockeln röd granit. Den latinska texten som lö- per runt sockeln lyder: MONUMENTUM – PONENDUM – CURAVIT – LEGATUM – J. TALLBERGIANUM – PRO HELSINGFORS A.D. MCMXXXII.
Gipsmodellen av den ståtliga statygruppen kan beskådas i Arbetarakademins bibliotek i Grankulla.
Man vet att förebilden till kropparna i statyn var muraren Paavo Koskinen.
Beträffande förebilderna till ansiktena råder flera olika teorier. Det sägs att smeden med den höjda släggan är ett slags självporträtt av konstnären som ung, mästersmedens huvud har grankullaförfattaren Arvid Mörne som förebild och den tredje smeden liknar Aku Nuutinen som var Felix Nylunds assistent. Detta kan dock inte helt bevisas.
Alpo Sailo (1877–1955)
Alpo Sailo var den äldsta av de tre grankullabildhuggarna.
Han föddes i Tavastehus, men flyttade med sin mor och syster till Åbo när hans far dog då barnen ännu var små.
Sailo fick sin utbildning främst i Finland och blev under studietiden bekant med Yrjö Liipola.
Under den tid Alpo Sailo studerade vid Centralskolan för Konstflit (Ateneum) rå- kade Axel Waldemar Gallén (från och med 1907 Akseli Gallen-Kallela) fästa uppmärksamhet vid Sailos verk. Sailo blev elev åt Gallén-Kallela och fick mycket av sin inspiration från den tid han tillbringade i Ruovesi hos Gallén-Kallela.
Även Alpo Sailo var politiskt aktiv i sin ungdom. Under generalstrejken år 1905 var han med om att grunda en frivillig skyddskår i Helsingfors.
Han deltog på de vitas sida år 1918 men blev chockad av det våld som förekom på båda sidorna.
Han utverkade att några stenarbetare fick arbete hos honom och därmed undgick de troligen fånglägret på Sveaborg. Dessa fångar tackade senare Sailo för hans hjälp genom att skänka ett par grindpelare till hans hem i Grankulla.
Dessa pelare står där ännu idag ungefär mitt emot Arbetarakademin vid Gamla Åbovägen. Alpo Sailos hem, Helkavuori, finns ännu i släktens ägo på Sailogränden i norra delarna av Grankulla.
Hans ateljé låg i Helsingfors på Lönnrotsgatan.
Sailos andra hustru (och hans fd. elev) Nina Sailo fortsatte sin makes verksamhet och färdigställde några av de verk som blivit ofullbordade under konstnärens livstid.
De mest kända verken av Sailo har inspirerats av Kalevala och runotraditionen.
Alpo Sailo var Kalevalaentusiast och har skulpterat ett stort antal runosångare, varav den mest kända var Larin Paraske. Många av statyerna finns idag på ryska sidan. Sailo har klätt Paraske i en ingermanländsk folkdräkt och placerat henne i en för sångarna typsik pose. Statyn avtäcktes 1949 och hade bekostats av Hankkija.
I Hesperiaparken i Helsingfors finns hans kända staty över runosångaren Larin Paraske. Utanför Nationalmuseet i Helsingfors finns hans staty över M.A. Castrén. Alpo Sailos son Jyrki Sailo blev också bildhuggare. Han deltog i tävlingen om Mannerheims ryttarstaty och fick tredje pris. Det finns en gipsmodell av detta bidrag i Kauniala. Väldigt få av dessa bildhuggares verk finns till på- seende i Grankulla. Men att tänka sig att dessa framstå- ende och kreativa män levat här och skapat berömda konstverk ger vår lokalhistoria djup.