| - Historia

När skolorna kom till Grankulla

Den första byggboomen i Grankulla åren 1906-12 förde med sig ett stort antal familjer med barn. Föräldrarna ville genast ordna med skolundervisning på orten för sina barn.

Louise Lybeck var en av de första som flyttade till Grankulla med familj; hon hade 1907 flyttat in på Vallmogård med man och tre barn.

Hon fick flera föräldrar med sig redan på hösten 1906 då största delen av de nya hemmen ännu var halvfärdiga.

Ett grundande möte hölls 2 december 1906 i Janne Thurmans Villa Åsa vid Forsellesvägen. 14 personer var närvarande och man tänkte sig ”anläggandet af en samskola på landet med vid densamma inrättade små internat”. Utan större byråkrati inledde skolan sin verksamhet i september 1907 med elva elever i en förberedande och en ordinarie klass. Man hyrde 1907-09 tre rum och kök i en villa nere vid järnvä- gen, ungefär vid Varuboden i dag.

Senaten gav sitt bifall i mars 1908 ”att i Grankulla villasamhälle få inrätta och upprätthålla en samskola”.

Detta helt privata initiativ till en svenskspråkig skola togs omhand av Grankulla skolförening som 1908 ”konstituerade sig den 8 november och var därefter skolans ägare och husbonde”. Nu satte man igång med ett eget skolhusbygge och planer på internat samt underhandlade med lämpliga lärarkrafter. Inget beredde svårigheter.

Ett nytt, eget skolhus tog 1 september 1909 emot ett växande antal elever. Byggnaden står kvar som ungdomsgård i dag och är skyddad.

Internaten, de första i landet, byggdes vid Elevhemsvägen där Granhultsskolan står i dag och fungerade ännu på 1960-talet. De byggdes i tiden för elever från orter där det inte fanns en svensk skola, tex Baku i Ryssland eller Sysmä i Finland, industriorter där papporna arbetade.

Läxläsning i elevhemmet Berga som byggdes för pojkar. Det fick namn efter sin föreståndare, läraren i matematik William Bergendahl som undervisade 1916–55. Här pågår läxläsning vid matsalsbordet, en yngre och en äldre grupp pojkar. Bakom dem syns några av sovrummen. Elevhemmet Granhult fick sitt namn efter föreståndarinnan Leni Hult.

Ab Grankulla som grundat villasamhället donerade både skoltomten och internattomten. Skolbyggnaden ritades av arkitekt Waldemar Aspelin, internatet Granhult av arkitekt Alarik Tavaststjerna, internatet Berga av arkitekt Carl Frankenhaeuser.

För skolans utveckling var det ett lyckokast att till rektor få FM Magnus Hagelstam som främst undervisade i modersmål och historia.

Han tillträdde hösten 1909, full av idéer som av en del ansågs radikala, som att ta ut elever på ferievandring, ha dem att själva bygga och plantera skolgården, tvinga ut dem på skidfärder och bygga en egen sportstuga.

I stället gav han dem läxfria måndagar.

Skolan blev en samlingsplats för hela samhället. Här ordnades möten kring gemensamma Grankullafrå- gor, konserter, fester för att samla in böcker till skolbiblioteket, gudstjänster – tills Metodistkyrkan stod färdig 1917 – osv.

Det är intressant att läsa gamla årsberättelser från och med 1910 för där finns också mycket lokalhistoria. I årsberättelsen 1915-16 har elevantalet stigit till 269 och 1916 dimitterades de första studenterna.

År 1917 köpte skolbyggnadsbolaget för 85 000 mk Villa Gahmberga med ett område på 2,7 hektar vid Kavallvägen 12. Villan var ritad av arkitekt Bertel Jung. Den står kvar och är skyddad i dag.

Magnus Hagelstam realiserade där sina idéer från 1913 om en praktisk hushållslinje för flickor i de högsta klasserna. De bodde i villan, kallades nunnor och villan döptes till Klostret. Undervisning pågick där till krigsåren. Då hyrde försvarsmakten villan för radioavlyssning och man kunde följa med fiendens rörelser ute till havs. Efter krigen inreddes bostäder i Klostret. Grankulla samskola hade nu tre internat, Granhult, Berga och Klostret. Ännu skulle skolan växa; den gamla skolbyggnaden utvidgades redan 1912 med en fest-/gymnastiksal.

I grannvillan Odenwall hyrde skolan först några rum från och med 1919 då kommunen köpte villan men kunde 1944 köpa hela fastigheten, främst för gymnasiet. Innan grundskolan kom 1977 till Grankulla – med stora protester – kan ännu ett privat skolbygge beskrivas.

År 1959 byggdes en låg liten stenbyggnad på skolgården mellan skolan och Villa Odenwall.

Den gamla Paviljongen (bilden) var en modern skapelse då den byggdes 1959, ritad av arkitekt Claus Tandefelt. Den revs efter ca 40 år. På samma plats byggdes Nya Paviljongen som innehåller klassrum och en stor sal för konserter, skolavslutningar, studentskrivningar, privata fester osv.

Den döptes till Paviljongen och innehöll två klassrum för fysik och teckning. Stenbyggnaden revs då en ny ståtlig skolfastighet uppfördes på dess plats. Den fick namnet Nya Paviljongen och vi känner alla den som en fin konsertsal.

Byggnaden uppfördes för att ge det svenska skolcentret en festsal samt några klassrum. Den skulle även betjäna hela samhället som konsert-, fest- och kongressal. Och det har den gjort sedan invigningen 2002 och blivit uppskattad för sin fina akustik och geniala läktaranordning.

Skol- och kulturtjänstemän hade redan under 1980-talet tankar på en konsertsal men då i centrum och i samband med det nya biblioteket. Så här har den i huvudsak med allmänna medel finansierade lösningen dock lyckats mycket väl.

De övriga byggnaderna som har beskrivits i denna artikel har till stor del bekostats med privata medel som förvaltats med omsorg – nybyggarföräldrarna från 1906 hade varit vara stolta.

Och dagens grankullabor gör rätt i att storligen respektera deras insatser under den privata skolans tid 1907–1977.

Lärarna i den unga samskolan insåg snart behovet av en förberedande skola. I några år fungerade en sådan med förvånansvärt moderna idéer kring utevistelser och slöjdbänkar. Den lades ner men Den Privata Småbarnsskolan med Hanna Wetterhoff tog över.

Den fanns i den lilla röda byggningen vid Klostret åren 1919–47. Den som genomgick den kom automatiskt in i Grankulla samskola. Alla barn var inte Grankullabarn. Många kom med tåget och många kom med olika skjutsar från norra Esbo.

Behovet var stort och upptagningsområdet likaså.

Alla barn gick inte i den privata småbarnsskolan. Grankulla understödde de båda språkgruppernas folkskoleundervisning i flera decennier enligt det växande behovet.

De svenskspråkiga barnen kunde gå i Smedsby folkskola på Esbosidan. Skolhuset står kvar vid Stensvägen 12 Kauniainen Grankulla Historia och fungerar i dag som daghem. En annan möjlighet var Hurtigs barnhems folkskola som hade ett eget skolhus vid Metodistkyrkan. Det revs i början av 1970-talet.

De finskspråkiga folkskolebarnen kunde få undervisning i Gröndals privata finska folkskola. 1925 fastsälldes att Grankulla skulle indelas ”i ett svenskt och ett finskt folkskoledistrikt”. Men egna skolhus saknades ännu.

Efter krigsåren kunde Grankulla ordna folkskoleundervisning för de svenskspråkiga barnen i Wasastjernas villa, numera Folkhälsans barnträdgård, vid Södra Heikelsvägen 5 och för de finskspråkiga i Villa Solhälla, ursprungligen Magnus Hagelstams villa, senare pensionat och numera daghem, vid Norra Heikelsvägen 12. Här fungerade de till 1956 då den gemensamma Centralfolkskolan, i dag Mäntymäkiskolan, stod färdig vid Tallbackavägen. Den stora byggboomen 1966-68 gjorde att barnantalet växte enormt och byggnaden blev trång. Granhultsskolan byggdes i början av 1970-talet för de svenskspråkiga barnen och har redan utvidgats flera gånger. Den står på den gamla elevhemstomten som i tiden skänktes av Ab Grankulla.

Knappast kunde aktiebolaget då se hur värdefull tomten med åren skulle bli, ej heller att elevantalet skulle stiga från 11 till 952 inom den svenska undervisningen, från årskurs 1 till studentklassen, enligt uppgift våren 2014.