| - KULTUREN

Klostret, del 1

Grankulla började bebyggas genast efter mars 1906 då samhället grundades. Efterfrågan på tomter var stor och området formades snabbt längs de första vägarna. Kavallvägen, då ännu en smal skogsstig lockade genast…

Ilmoitus






Ilmoitus
Grani-historiaDen hade allt man önskade av ett blivande villasamhälle. Den låg uppe på en solig ås, nära järnvägen och områ- det hade stränder vid en sjö. Villorna som byggdes här fullbordade den nationalromantiska bilden. Vid Kavallvägen 14 (dagens numrering) byggde änkefru Sofie Gahmberg en stor villa för sig och sina två ogifta döttrar. Arkitekt var Bertel Jung, en av tidens stora.

Villa Gahmberga fick en tidsenlig inredning som vittnar om smak och förmögenhet. Det här kan studeras på fotografier som lyckligtvis togs redan 1907-09. Också planlösningen för de två våningarna är bevarad. Rummen är många, stora och soliga. Kökssidan med skafferier och diskrum är imponerande. Dörrar ut fanns i alla fyra väderstreck. En så här stor villa i trä måste tänka på säkerheten. Den skulle klara mer än hundra år utan branden i augusti 2011, lyckligtvis utan personskador.

Sofie Gahmberg avled 1914. Villan såldes några år senare till Grankulla samskola. Här börjar Klostrettiden som varade från 1917 till krigsåren på 1940-talet. Magnus Hagelstam kom till Grankulla som rektor för samskolan 1909 (grundad 1907). Till hans många idéer hörde en praktisk fortsättningslinje för flickor. Han hade startat en sådan 1913 men i Villa Gahmberga rymdes både skolundervisning och internat.

Flickorna döptes snabbt till nunnor eftersom de hölls strängt och skulle vara inne en viss tid på kvällen. Namnet Klostret uppstod helt naturligt. I brev, album, dagböcker och uppsatser som sparats i skolans samlingar kommer det fram att flickornas glädje och stolthet att vara nunnor i Klostret var stor. Undervisningen i Klostret var två-årig och byggde på avslutad mellanskola, inte på studentexamen som rektor Hagelstam ansåg att alla flickor inte ”behövde” . Förmiddagarna ägnades teori, eftermiddagarna praktik. Eleverna läste språk, kulturhistoria, modersmål, botanik och kemi. Praktiska kurser ordnades i vävning, bokbinderi, teckning och konstflit. Var tredje vecka arbetade eleverna i köket, i några år skötte de en trädgård och i många år undervisades de i sjukvård. Före morgonlektionerna gymnastiserade flickorna en halv timme varje dag. Skolans ordinarie lärare undervisade i sina egna ämnen i Klostret.

Under fritiden lyssnade flickorna på grammofonmusik, övade till teaterpjä- ser och diktuppläsningar, promenerade runt Gallträsk, for in till Helsingfors för teater och konserter, ordnade danser i Klostret dit lämpliga ynglingar inbjöds och besökte varandras hem runtom i Finland. Många unga flickors föräldrar bodde långt borta från Grankulla. Under 1920-talet fick Klostret en egen tennisplan – som fortfarande finns. Den och krocketspel lockade många ungdomar till Klostrets trädgård under ljusa kvällar.

Klostret besöktes under sina 25 internatår av sammanlagt 369 unga flickor. När Klostret fungerat några år fick de utdimitterade rätt att inleda studier vid folkskoleseminarier, enligt samma villkor som studenter. Magnus Hagelstams idé om en viss grundläggande yrkesutbildning bar med andra ord frukt. Också här var han före sin tid. Klostret kom att ge Grankulla samskola och hela villasamhället en identitet som fortfarande bär. I

den lilla röda villan på norra sidan av Klostret fanns Privata småbarnsskolan också kallad tant Wetterhoffs skola, grundad 1919. Den upphörde 1947 då Grankulla fick en svensk och en finsk folkskola. Många av eleverna i småbarnsskolan fortsatte direkt till samskolan. Den röda villan har också varit hem för lärare och fungerat som tecknings- och slöjdsal för samskolan.

Efter krigen på 1940-talet förändrades mycket på Klostrets tomt. Om tiden efter 1945 och fram till våra dagar berättas mera i nästa nummer. Vem kunde ana att damerna Gahmbergs villa skulle bli internat, hemlig plats för radiospaning under krigsåren, hem för samskolelärare och 1977 övergå i Grankulla stads ägo för bostäder åt kommunalt anställda? Eller att villan skulle brinna sensommaren 2011 mitt i reparationer? Och att den just nu, nyreparerad och vacker, bebos av fyra unga familjer med många barn?

 

KG12_KLOSTRET2
Villans bottenplaner under olika funktioner har till en del bevarats. Om inte har man kunnat göra nya som t.ex. arkitektbyrån som gavs uppdraget att återuppbygga Klostret efter branden 2011 då Grankulla beslöt sälja fastigheten. Arkitektbyrån studerade ritningar, fotografier och annat gammalt material. Därefter gjordes en bottenplan (A) sådan villans första våning kunde ha sett ut under 1910-talet. Arkitektbyrån fortsatte studierna och ritade in internatets klassrum i bottenplanen (B). Bland förändringarna finns ett förstorat kök. Övre våningens tidigare sovrum för damerna Gahmberg förvandlades till sovrum för internatflickorna och den stora torkvinden delades upp i flera sovrum.

 

KG12_KLOSTRET6
Under Klostrets internattid var hushållsundervisningen viktig och omtyckt. Här bakar sex nunnor småbröd. Arbetet gjordes för hand, spisen eldades med ved, handdukar hängdes på tork och recept skrevs upp på den svarta tavlan. Här är man ännu, på 1920-talet långt från elvisplar mm moderniteter.

 

KG12_KLOSTRET4
År 1914 togs några interiörbilder i villan. Den tidstypiska inredningen i salen visar bla en vinkelsoffa, en flygel, flera blomställningar där palmen ger extra höjd åt rummet – och den populära mattan ”Ruusu”, design arkitekt Eliel Saarinen 1904.

 

KG12_KLOSTRET3
Fru Sofie Gahmberg (f. Pentzin) med dotterdottern Marianne Snellman. Fru Gahmberg var änka med fyra vuxna barn då hon lät bygga sin villa 1907. Dottern Märtha var ogift och undervisade i handarbete och slöjd(!) i Grankulla samskola i många decennier. Då villan såldes 1917 lät hon bygga en mindre villa åt sig på tomten, också ritad av Bertel Jung. Samtidigt byggdes en röd liten villa för hennes väninna Hanna Wetterhoff som där höll skola, Privata småbarnsskolan. Också de här villorna står kvar.

 

Lähteet / Källor

Kauniaisten paikallishistoriallinen arkisto Villa Junghansissa, Ruotsinkielisen koulukeskuksen (koulumuseon) dokumenttikokoelmat,  Glasverandor och snickarglädje, 1988, s 103–105 (Klostret)