| - STADEN

Klostret, del 2/2

Många villor i Grankulla har fyllt 100 år och många av dem har fått sin historik. En av de intressantaste villorna är Klostret vid Kavallvägen 14. Den saknar tyvärr fortfarande en historik som skulle ge en bild av allt det byggnaden innehållit.

Då vinterkriget bröt ut, den 30 november 1939, förvandlades den tidigare så lugna skolvärlden i Grankulla för många år framåt; ibland var skolan öppen, ibland stängd. Klostrets verksamhet upphörde. Villan skulle aldrig mera vara internat. Vinterkriget visade på betydelsen av radiospaning, där den militära ledningen kunde följa med fiendens rörelser till land och hav. Grankulla valdes som ny spaningsort efter Tusby där utrymmena blivit för små. Staden sågs som en lugn och välbelägen ort med tanke på spaning över Östersjön och Finska viken.

Verksamheten inleddes i februari 1941 i den stora grannvillan vid Kavallvägen 12 (riven på 1960-talet). Marinspaningen placerades i villan som blev både arbetsplats och bostad för personalen. Då fortsättningskriget började i juni 1941 behövdes mera utrymmen och nu hyrde försvarsmakten också Klostret. Dit flyttades själva spaningsarbetet medan service och inkvartering stannade kvar i grannvillan. I villorna rörde sig ca 80 personer i ett synnerligen hemligt uppdrag. Om grankullaborna frågade vad de gjorde här skulle svaret vara att de var intagna på alkoholisthem eller fick sinnessjukvård. 80 extra personer var en stor mängd i Grankulla som år 1940 hade 1 829 invånare…

I Klostret satt matematiker och språkkunniga och snappade upp meddelanden. De skulle kunna uppfatta snabb signalering med ett minimikrav på 100 tecken i minuten. Därefter skulle meddelandet tolkas till klarspråk, alltså öppnas. För detta behövdes matematisk analys, kunskap om språkets och meddelandets uppbyggnad, intuition och ibland tur. Från början av 1943 flyttades diplomatavlyssningen från Otnäs gård till villorna vid Kavallvägen.

En tredje hemlig spaningspunkt fanns i Grankulla, vid Strandbovägen 10, där ett litet skjul nere vid Gallträskstranden innehöll en station (As 11). Den användes en kort tid efter kriget och förbjöds av kontrollkommissionen. I villan på tomten bodde spaningschef Aladar Paasonen en tid med sin familj. Efter krigsåren bodde han i Schweiz där han hjälpte Mannerheim att skriva hans memoarer. I krigets slutskede brändes en stor del av de hemliga, mindre viktiga pappren på tomten vid Kavallvägen 12.

Stora delar av de viktigaste dokumenten för finsk radiospaning på olika orter i landet, närmast ryskt kodmaterial, fördes över till Sverige under sommaren 1944 för att säkra att de inte hamnade i fiendehänder om landet skulle ockuperas. Denna operation, kallad Stella Polaris snuddar bara vid Grankullas historia. Radiospaningen i Grankulla fick i juni 2005 en minnesplatta fäst vid en stenpelare som placerats söderom Klostret vid Kavallvägen. Plattan är en donation av Esbo-Grankulla reservofficerare som grundats år 1965. Då kriget var över, i september 1944, fick villan vid Kavallvägen 12 en ny användning. Den invigdes 10.11.1945 för Bibelinstitutets verksamhet.

Grankulla samskola byggde 1945 in fem lärarbostäder i Klostret, som fram till 1977 var i privatskolans ägo. Under tre decennier var Klostret hem för tolv lärare som bodde där en längre eller kortare tid, ofta fram till pensioneringen. En av de långvarigaste hyresgästerna var rektor Tor Widenius, som bodde i nedre våningen med den stora, rundade verandan fram till pensioneringen 1974. Under några år efter det var en del av just den bostaden teckningssal. Då privatskolan blev kommunal 1977 i och med grundskolan kunde bostä- derna småningom hyras ut åt också andra av stadens anställda. Också tennisplanen övertogs av kommunen 1977. Den har sedan dess skötts av stadens personal, som också gärna använt den. Tennisplanen bildar en egen tomt och har inte sålts i samband med försäljningen av Klostret. I den nya detaljplanen har den ändrats till bostadstomt.

Tomten med den lilla röda villan på norra sidan av Klostret ägs också fortfarande av staden. Villan är inte skyddad. Om och när där byggs skall den nya byggnaden harmoniera med Klostrets arkitektur. För närvarande disponeras den av den finska scoutkåren Oravanmarjat i Grankulla. På Klostrets område finns också en av de sista iskällarna i Grankulla. Den är välomhändertagen men inte i sin ursprungliga användning. En kort tid hyrde församlingarna i Grankulla utrymmen i Klostret för pastorskanslierna medan den nya kyrkan byggdes i början av 1980-talet. Kanslierna flyttade sedan till det så kallade Gula huset nere vid stadshuset och upp till egna utrymmen då kyrkan invigdes hösten 1983.

Klostret brandskadades svårt den 14 augusti 2011. Ingen av de dåvarande hyresgästerna bland stadens personal skadades. Brandorsaken kan ligga i ovarsamhet under reparationsarbeten. Försäkringen täckte lyckligtvis kostnaderna för en ny renoveringsomgång. Beslutsfattarna var eniga om åtgärden, eftersom de var väl medvetna om villans kulturhistoriska, arkitektoniska och landskapsmässigt stora värde. Sedan år 1994 har Klostret haft skyddsbeteckning.

I budgetbehandlingen år 2012 beslöt man att villan skulle säljas. Man gick in för en mycket jugendinspirerad inredning och minskade antalet bostäder till fyra, två uppe och två nere. Arkitektbyrån som ansvarade för renoveringen fick mycket hjälp av gamla fotografier i samskolans samlingar och det lokalhistoriska arkivet. Arbetsbeskrivningen är välgjord och ger spännande läsning av vad man hittat under brandskadorna och de många tidigare reparationerna. De fyra nya ägarna bildar ett bolag som nu ansvarar för en av Grankullas pärlor, det anrika Klostret.

HISTORIESERIENS TEAM

CLARA PALMGREN, FM TFN 040 748 7808
CATHARINA BRANDT-VAHTOLA, FM TFN 050 353 4217