| - Historia

Det förflutna skapar identitet och sammanhang

Grankulla har en förvånansvärt intressant historia, både ur lokal och ur nationell synvinkel. Det är viktigt att lyfta fram historien speciellt för de unga, men det finns mycket som intresserar också äldre och nyinflyttade grankullabor. Speciellt i år, när Grankulla firar 110-årsjubileum, känns det viktigt att se bakåt på stadens utveckling.

En stor del av artiklarna i historieserien, som inleddes i januari 2013 och hittills har bestått av 35 artiklar på finska och svenska, är baserade på material som samlats in sedan mitten av 1970-talet och förvaras i det lokalhistoriska arkivet i Villa Junghans. Materialet består huvudsakligen av tusentals fotografier, gamla lokaltidningar, föreningsmappar och dokument. En viktig del utgörs av intervjuer och berättelser som grankullabor har bidragit med. Arkivet kompletteras ständigt med nya kontakter, andra arkiv och oväntade fynd. Fynden ger spänning att söka vidare.

Lokalarkivet öppet regelbundet

Arkivet i Villa Junghans på Leagränden 4 används också av utomstående forskare. Det är öppet månadens första tisdag kl. 15–18 eller enligt överenskommelse. Många vill t.ex. veta hur tomten där de nu bor har sett ut tidigare. Fotosamlingen i arkivet håller på att digitaliseras. Material som överlämnas ordnas in och kan vid behov kopieras.

Ilmoitus



Det material som nu finns rör främst tiden från Grankullas grundläggning 1906 till 1960-talet. Det första decenniet var en intensiv tid då hundratals villor byggdes. Utvecklingen fortsatte i en period av kommunal stabilisering fram till krigen på 1940-talet. Ännu under 1950-talet var Grankulla en mycket lugn ort, en lantlig idyll där man kände varandra och samhörigheten var stark.

Med 1960-talet förändrades mycket. Radhus och höghus byggdes i snabb takt. Invånarantalet ökade med ett par tusen på några år. Majoritetsspråket blev finska. De nya invånarna åstadkom en hel del. Mycket av dagens Grankulla bygger på dessa unga och entusiastiska familjers initiativ – och på skattepengar. Den perioden borde granskas nu då de som då var aktiva har blivit pensionärer och torde ha tid att bidra med berättelser, dokument och fotografier.

Gedigen dokumentation för framtiden

Den stora villadokumentationen i början av 1980-talet med bl.a. HK Erkki Härö, då anställd av Museiverket, resulterade bl.a. i flera böcker om Grankulla, utgivna åren 1986 och 1988. I den dokumentationen undersöktes 60 gamla villor. Många av dem är i dag skyddade. En liknande dokumentation borde göras av det som vuxit fram från och med 1960-talet. Med dokumentation av den fysiska miljön följer kultur- och lokalhistoria. Om Grankulla kan dokumentera hela sin historia under 110 år så får det betydelse nu och senare. Närmare än så kommer Grankulla knappast ett eget museum.

P.S Tack för uppgifter som kommit in om Anna Virubova (se nr. 1/2016) som tydligen sommartid bodde på olika adresser i Grankulla.

 


 

Historieserien skrivs numera huvudsakligen av Clara Palmgren, tidigare kultursekreterare i Grankulla. Den andra skribenten, Catharina Brandt-Vahtola som tidigare var lärare i Gymnasiet Grankulla samskola, är sedan två år frilansguide på naturcentret Haltia i Noux. Hon skriver fortsättningsvis om naturteman.- –

– Jag känner ett ansvar och en tacksamhet för allt det material som grankullabor har lämnat in, och tycker att det är viktigt att det också får synlighet, säger Clara Palmgren. En god kännedom om platsen där man bor skapar en stark identitet och gemenskap hos invånarna.

Jessica Jensen


Ilmoitus




KaunisGrani-historia-Hartwallin-huvila
Lillgården i hörnet av Stationsvägen och Bredavägen byggdes 1910 för familjen Hartwall som sålde den till familjen Koroleff 1926. Villan revs 1968.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KaunisGrani-historia-Asematie10
Höghuset vid Stationsvägen 10 byggdes på den gamla villans tomt i början av 1970-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KaunisGrani-historia-Kahluuallas
Per Duncker och hans kusin plaskar i sandgropar med källvatten i början av 1910-talet, på den plats där centralidrottsplanen byggdes på 1950-talet. Invid planen fanns länge ”Plaskdammen”, också den med källvatten, där barn simmade ännu under 1960-talet. Simhallen byggdes i början av 1970-talet och plaskdammen förvandlades till en stor gräsplan för lek och solbad.