| - Historia

Golden Globe och barnpensionat

Den enda finländare som vunnit en Golden Globe var en Grankullagosse.

Bild: Erik Blomberg (med handen i fickan) står uppe till vänster bland sina klasskamrater i Grankulla samskola. På fotots baksida finns texten Klass VIII 10/5 1932. Hör gärna av er om flera namn. Grankulla samskolas samlingar (skolmuseet)

 

Finland hoppades denna vinter på en Golden Globe-placering för Klaus Härös film Fäktaren. Härö och filmen var nära ett pris men vann inte.

I artiklar runt spekulationerna nämndes alltid att Finland en gång fått en Golden Globe i klassen utländsk film och att den 1956 vanns av Erik Blomberg för filmen Den vita renen.

Det finns mycket att läsa om Erik Blomberg (1913-1986) på ”nätet” men där finns inget om hans uppväxt i Grankulla.

Ilmoitus




 

Mamman skötte pensionat

Erik Blomberg skrevs in i Grankulla samskola 1926 och avgick från åttonde klassen 1932.

Hans mamma skötte ett barnpensionat (se nedan) i den sk Heikelska villan vid Gallträsk. Under skolåren observerade rektor Magnus Hagelstam pojkens stora intresse för fotografering. En av Erik Blombergs söner som under 1990-talet kom till ”skolmuseet” i Villa Odenwall berättade att rektorn ordnade ett mörkrum för honom i skolans källare.

Erik Blomberg var så ivrigt där att Hagelstam efter en tid kallade på honom och bad honom välja fotografering eller skola. Han valde fotografering och blev filmregissör och filmproducent.

 

Studier i Paris

Erik Blomberg studerade film och fotografering i Paris och London på 1930-talet. Karriären inleddes 1935 för Suomi-Filmi.

Senare samarbetade han bla med Nyrki Tapiovaara, också en legend inom finsk film.

I filmen Den vita renen, hans första egna film, spelar hans hustru Mirjami Kuosmanen huvudrollen. Filmen har setts som en fantasi- eller skräckfilm med vampyr-tema. De lappländska snölandskapen och musiken av Einar Englund har fått mycket beröm.

Sitt första pris fick filmen redan 1953 i Cannes. Den stora Golden Globe-pokalen togs om hand av Risto OrkoSuomi-Filmi men Erik Blomberg beställde och bekostade en egen kopia från Hollywood. Den finns hos familjen.

 

Kvinnors levebröd

Märtha Grönvik-Blomberg, utbildad sjuksköterska, startade under 1920-talet Barnens konvalescenthem i Villa Heikel vid Gallträsk. Det fanns många pensionat och vilohem i Grankulla ännu under 1950-talet. Strängare restriktioner infördes då och verksamhet i brandfarliga villorupphörde. Pensionatrörelse hade länge varit många ensamstående kvinnors levebröd. Märtha Blomberg hade själv tre barn att försörja.

Grankulla lockade med barrskogsluft. Barnläkare i Helsingfors samarbetade antagligen gärna med Märtha Blomberg. I hennes villa togs barn emot som behövde luftombyte, utevistelse och närande mat. Ett av barnen, född 1920, kom ihåg sin vistelse där 1925 under en intervju i februari 2016.

Barnpatienter och sköterskor samlade på trappan till konvalescenthemmet i den sk Heikelska villan vid Gallträsk (N. Heikelsvägen 11). Fotot är troligen taget i mitten av 1920-talet. Erik Blomberg (f 1913) står uppe vid dörren och ser ut som en ung tonåring. Märtha Blomberg sitter till vänster på trappan. Verksamheten tog slut i början av 1930-talet.
Barnpatienter och sköterskor samlade på trappan till konvalescenthemmet i den sk Heikelska villan vid Gallträsk (N. Heikelsvägen 11). Fotot är troligen taget i mitten av 1920-talet. Erik Blomberg (f 1913) står uppe vid dörren och ser ut som en ung tonåring. Märtha Blomberg sitter till vänster på trappan. Verksamheten tog slut i början av 1930-talet.

 

Hem på sparkstötting

Hon tyckte mycket om veckorna där, glad att också lillasyster fick vara med. Hon minns kälkåkning, antagligen i Heikelvägens backe, däremot inte så gärna vällingen. Hon hade gärna stannat längre men pappa hämtade hem henne på sparkstötting från Helsingfors! Då hade hon tydligen stärkts av Grankullaluften eftersom hon klarade återfärden utan nya luftrörsbesvär.

Villa Heikel byggdes av byggmästare Elia Heikel som en av de första villorna i Grankulla, år 1901. Den står kvar, välomskött under decennier av olika ägare. Många äldre Grankullabor känner den som doktor Törnroths villa.

Den hör till ett 60-tal väldokumenterade villor och har beteckningen stadsbildmässigt värdefull byggnad.