| URHEILU - IDROTT

Greta 80, vistas många timmar på konditionssal

En gestalt lösgör sig från redskapen i konditionssalen i Freedom fund arena som ligger på gränsen till Grankulla. Det är Greta Lindfors som med raska steg kommer emot och hälsar med ett stadigt grepp om min hand.

Denna vältränade dam är så snabb att jag hamnar på efterkälken i många avseenden. Hon tar raskt sina saker och är steget före mig ute i korridoren. Intervjun är igång omedelbart.
Anledningen till att vi träffas är hennes åttioårsdag. Hon fyller om en vecka men den har redan firats på förhand i Freedom funds lokaliteter och “alla” var där. Staben från huset, vännerna från gymmet och från alla andra aktiviteter hon ägnar sig åt. För de är många.
– Det var överraskande och härligt, här var alla underbara vänner och jag fick åttio rosor. Jag grät för det var så fint, berättar Greta.
Hon är gammal grankullabo men efter 40 år på Sportvägen i Grankulla flyttade hon till Petas där hon nu bor. Man kan säga att hon är en pionjär på många områden, hon var bland annat den första kvinnan att springa Kurrerundan.
Men vi vrider tiden tillbaka. Greta berättar att hennes intresse för motion började då hon slutade röka.
– Jag slutade röka för att allt hemma luktade, gardiner, mattor möbler, jag. Mina barn suckade varje gång jag tände en cigarrett.

Maghjulet är det första Greta packar i väskan då hon reser bort.

Började springa
När hon slutade var hon 48 år. Då började hon springa.
– Först sprang jag en halv kilometer på konditionsbanan i Grankulla. Tillsist sprang jag maraton.
Senare blev det maraton i Stockholm, London och Helsingfors. När hon nu besöker Stockholm kommer hon ihåg var hon sprungit.
–Det känns fint, säger hon.
Men springandet har hon fått sluta med. Ena knät håller inte, menisken har gett upp. Men promenera och dansa kan hon fortfarande och så tillbringar hon mycket av sin fritid på konditionssalen.
– Jag började med gym när min mamma gick bort. Jag behövde en motvikt till att sörja och gråta. Mamma vägde 116 kilo vid sin bortgång och jag bestämde att det ska jag kämpa emot, säger Greta.
Först gick hon på konditionssal i Alberga då det inte fanns någon i Grankulla. Sedan gick hon i Grankulla i gymmet som numera heter Hyvä olo. Nu har hon varit 17 år i Move i Freedom fund arena.
– Jag är cirka fem timmar, ibland sex timmar i salen varje dag.
Hon använder olika redskap och framför allt gillar hon maghjulet. Det är en behändig sak som är det första hon lägger i väskan då hon reser bort.
Men inget redskap verkar främmande för henne. Hon visar hur man använder trossar för att träna armmusklerna och hur hon håller på att öka vikterna i kryssdraget.
Men tiden tillbringas inte bara här bland redskapen, sedan är det spinning på cykel, som hon älskar och kettlebell eller gjutjärnsvikter, latinodans, bodystep på bräda och maratonspinning
Här måste jag fråga om hon aldrig blir trött.
–Trött? Nej, jag får massor av energi! Efter ett pass går jag hem och bakar, säger hon. Fördelen med att gå på konditionssal är inte enbart att konditionen blir bättre. Här finns alla fina vänner och det märks. Under den korta stunden vi träffas är det många som kommer fram och vill krama Greta. Hon verkar känna alla.
Greta använder ofta roddmaskinen.

Hemlighet
Jag inser att jag ligger i lä vad beträffar Gretas motionsprestationer.
Finns det nån annan hemlighet bakom den goda konditionen?
– Jag har ingen PT, personlig tränare. Jag behöver inga dieter som någon PT rekommenderar. Jag äter hälsosamt och det som jag själv bestämmer att jag vill ha, säger hon.
Greta säger att hon är frisk. Hon skulle säkert fortfarande springa åtminstone fem kilometer om det inte var för knät. Om hon skulle ge goda råd beträffande träningen så är det:
– Ge aldrig upp! Var och en hittar sitt, det kan vara att simma eller promenera. Då det är fråga om träning ska man inta ha dåliga skor. Jag köper aldrig billiga skor, träningsskorna ska vara bra.
När vi skiljs har Greta varit tre timmar i konditionssalen och nu går hon ner för trappan för att fortsätta med dans.