| - Historia

År 1917 i Grankulla Del 1

Vad vet vi om Grankulla år 1917 ? Mycket litet är dokumenterat och alla sagesmän är döda sen länge.

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Email this to someonePrint this page

Bland dokument från 1917 finns ett litet antal protokoll, fotografier, anteckningar, kartor mm. Det mesta går att studera i stadens olika arkiv. Den intresserade får en uppfattning och med litet fantasi kan man uppleva Grankulla för 100 år sen.

1917 var Grankulla ännu ”ett samhälle med sammanträngd befolkning”. Så kallades många villasamhällen som senare blev köpingar. Grankulla blev självständig köping 1920 och lösgjorde sig då från Esbo. I Grankulla styrde ett samhällsfullmäktige 1917 som höll sina möten i Grankulla samskola (nuvarande ungdomsgården/fritidshuset). Protokollen från 1917 är knapphändiga, handskrivna och på svenska. Här några exempel på det som avhandlades:

asema

9.1.17 beslöts att R.Rannikko skulle få betalt för varje mötesprotokoll, 10 mk. Detta kan ses som en början till tjänstemannakåren som år 2017 vuxit till ca 700 personer (lärarkåren och daghemspersonalen är stora i dag). Rudolf Rannikko fungerade sedan från 1920 som mångårig sekreterare för köpingsfullmäktige.1946 skrev han den första historieboken om Grankulla, en minnesskrift till köpingens 25-årsjubileum, i sin saklighet mycket läsvärd.

23.1.17 ansågs den viktiga byggnadsordningen vara slutbehandlad. Den hade diskuterats under föregående år och gav Grankulla för decennier framåt grunden till en lantlig villastad med stora tomter. Den förbjöd all slags industri !

13.2.17 fastställdes antalet fullmäktige till 18. Röstlängden fastställdes enligt taxeringslängden. Ett stort antal yrken fanns med men ingen kvinna. Här skall påminnas om att Aktiebolaget Grankulla som 1906 grundat samhället också ansvarade för den första administrationen. 1912 startade ett sk välfärdsutskott med 5 medlemmar (1 kvinna med). Det tog hand om de första viktiga ärendena för alla invånare: renhållning, brandkår mm. Åren 1906-1920 byggde på nybyggaranda och det betydde frivilligt arbete för den egna orten. Samarbetet med moderkommunen Esbo löpte bra. Den kommunala byråkratin var ännu avlägsen.

24.4.17 konstaterade livsmedelskommittén, som grundats året förut, att situationen var svår för hela landet, också för Grankulla. Första världskriget pågick, livsmedelsimporten blev allt svårare och priserna steg. Grankulla gjorde för egen del sitt bästa med bla smörkort, reglering av mjölk och inköp av 707 famnar ved. Under våren och sommaren skötte invånarna om sina köksträdgårdar. De fick egen mjölk åt barnen från getter, ägg från egna höns och potatis från tillfälliga potatisland. Denna självhushållning blev räddningen för många också under 1940-talets krig. Man hade inte stora krav på den tiden.

11.12.17 diskuterades nya vägar och brunnsplatser och man beslöt om lån. Med det växande antalet villor måste vägar dras för hästtransporter och fotgängare. Bilar började komma först under 20-talet, bussar under 30-talet. Tåget var det pålitliga färdmedlet från och med 1903 då banan byggdes. Alla hade inte egna brunnar och vatten skulle sökas ur kommunal mark på lämpliga ställen.

Ännu avhandlades inte stora ärenden i det lilla samhället.

bad-grankulla

Artikeln fortsätter i nästa nummer