| KAUPUNKI - STADEN

Förvaltningschefen blev ismaskinsförare

Ledningsgruppen i Grankulla har nu för andra gången varit ute på en praodag för att stifta bekantskap med några av de många arbetsplatser som finns i staden.

 

Förvaltningschef Camilla Söderström fick den här gången köra ett fordon som rätt få rattat: Ismaskinen i ishallen.

– Det var spännande! Det är ganska få som får köra en sådan, säger hon strax efter att hon hoppat ner från maskinen.

Markku Hakulinen (t.v.) och Marko Koskinen lärde Camilla Söderström att köra ismaskin.

Ismaskinen väger 5,5 ton och kostar 150 000 euro, så det handlar inte precis om småsaker. Förra gången jobbade hon på underhållssidan.

– Då rensade jag blomrabatter och körde en liten maskin, skrattar hon.

Tidigare under årets praodag, som började kl. 7, har hon kört omkring med en fyrhjuling och fixat Centralidrottsplanens konstgräs inför kvällens match i Tvåan.

“Fler borde få pröva”

Camilla Söderström tycker att praodagen för ledningsgruppen är mycket bra. Hon anser till och med att staden gärna kunde utvidga det här.

– Det är jättebra att man får se lite andra jobb också. Staden kunde utvidga det här så att fler personer skulle få pröva, inte bara ledningsgruppen. Det handlar bara om en dag per år och man lär sig mycket, säger hon.

Ett stort plus med den här dagen är enligt henne att man kommer i kontakt med och lär känna nya arbetskamrater, vilket man inte annars skulle göra.

Handledare under dagen är ansvarige idrottsplatsskötaren Markku Hakulinen. Sin utbildning har han fått i Vierumäki och det är där han bland annat lärt sig hur ishallen får sin is och hur ismaskinen ska köras. Han basar för de sammanlagt 8 personer som sköter idrottsplatserna. Alla jobbar med allt, så jobbet är omväxlande och Markku har själv heller ingen favoritplats.

– Alla är trevliga. Fint att ha ett omväxlande jobb. Alla dagar är olika, säger han.

Stadssekreteraren fixar disken

I Centralköket hittar vi stadssekreterare Gun Söderlund som hjälper till med disken. Diskningen pågår i två timmar och takten är hård – hon hinner knappt stanna upp så att fotografen får en bild där hon tittar rakt in i kameran. Gun står vid ett band och lastar på tallrikar och bestick som eleverna i en strid ström placerar på bandet samtidigt som de artigt tackar för maten.

Gun Söderlund i Centralköket.

Centralköket levererar under en dag 2 700 portioner till skolorna i staden. På plats i matsalen intill köket äter gymnasister och högstadieelever från de finskspråkiga skolorna. Här äter dagligen 700 personer under höstterminen och 550 under vårterminen. Och favoriträtten bland eleverna?

– Makaronilåda är den absoluta favoriten och även fiskpinnar står högt i kurs, säger Sisko Ipatti som är Guns handledare för dagen.

Sammanlagt jobbar tio personer i köket. Två av dem sköter disken varje dag.

Gun konstaterar att verksamheten hålls rullande med få anställda, men teamet jobbar enligt henne mycket proffsigt och effektivt tillsammans. Stämningen i köket är enligt henne jättetrevlig och mångkulturell och alla är hjälpsamma. Och jobbet då?

– Det är intressant och omväxlande, naturligtvis. Och nog måste jag säga att de tidvis har det riktigt hektiskt här. Trevligt att göra det en gång och få se hur det går till, men det är ett tungt jobb.

Takten är enligt henne litet annan än på kontoret. Förra gången det begav sig jobbade hon på skolbyrån, vilket var rätt likadant jobb som hon själv är van vid.

– Det är väldigt bra att få prova på det här, säger hon och fortsätter med disken.

Praodagen infördes av Christoffer Masar och ordnades nu i slutet av maj för sammanlagt andra gången. Själv var Masar nu skolgångshandledare vid Granhultskolan.

– Det känns bra att få en påminnelse om för vad också vi i stadshuset sist och slutligen jobbar.  

Bildningschefen Heidi Backman jobbade också i skolan. Hon var personlig handledare till en elev i en av ettorna.

Hon är överraskad av hur snabbt en lektion går.  

– En lektion är en kort tid, läraren hinner precis ge uppgiften, barnen hinner öppna boken, jobba en stund, skriva ned läxan och sedan är det nästa rast. Samtidigt ser man att speciellt en del av barnen inte skulle orka med väldigt mycket längre stunder åt gången. Det här var ju fråga om sjuåringar, säger hon.