| - Historia

En röd liten stuga

Förra året, 2019, revs en röd byggnad på tomten vid Klostret. Adressen är i dag Klostrets gränd 3, Kavallvägen 12–14 ännu för ca 10 år sen. Nu byggs där nya småhus.

Bara de som gått i tant Hannas skola minns byggnaden, senare kanske elever som slöjdade där eller scouter som höll möten där.

Hanna Wetterhoff (1879–1975) var en pedagog i Grankullas smak. Hon och Magnus Hagelstam, rektor i Grankulla samskola hade samma idéer om barns pedagogiska uppfostran. Mycket stor vikt lades på naturiakttagelser, trädgårdsarbete och utevistelser. I sina officiella rapporter till folkskoldistriktet för Helsingfors antecknar hon alltid på frågan om skolan har en lekplan ”Lekplan med kringliggande skog finnes”.

Privata småskolan fick sin början 1919 då familjen Ekberg i Villa Skogshyddan, Kavallvägen 10 i dag, tog kontakt med Hanna Wetterhoff för undervisning för familjens dotter. Man såg gärna att andra barn kunde tas med så hon skulle få skolkamrater. När skolan upplöstes 1947 hade den haft ca 400 elever under årens lopp. Skolan arbetade hela tiden med endast 2 förberedande klasser, I-II. Mycket snabbt såg man dem som samskolans (grundad 1907) förskola och gav alla elever rätt att fortsätta i storskolan utan inträdesförhör.

Hanna Wetterhoffs handskrivna rapporter, tal till barnen under vårfesterna, små teaterstycken, blå skolhäften med verser om olika blommor, fåglar och yrken, brev till och av eleverna, intyg, vädjan om understöd, allt finns samlat i en arkivmapp i det sk ”skolmuseet”, dvs Grankulla samskolas samlingar av gammalt skolmaterial. Det uppbevaras i Villa Odenvalls källare. Samlingen visar en person som med stor värme undervisade ”sina små vänner”. En stark fosterlandskärlek lyser i vårfesttalen liksom respekten för alla som får en uppgift att tjäna Finland. Hon framhåller allas roll i samhället, snickarens, postiljonens, mammans och professorns. En av hennes elever var filosofen och professorn Georg Henrik von Wright som i sina memoarer berättar att han lärde sig bli snäll i tant Hannas skola.

Åren 1919–1925 fanns skolan i familjen Ekbergs stall där ett rum gjorts till klassrum. Eleverna vande sig vid hästen Sveas stampande bakom väggen, berättar Hanna Wetterhoff i ett vårfesttal. Men skolan fick en egen byggnad på Klostrets tomt 1925. Klostret hade efter familjen Gahmberg förvandlats till ett internat för flickor, därav namnet. De gick samskolans hushållslinje och bodde där. Märtha Gahmberg byggde en egen villa åt sig på granntomten (Kavallvägen 18 i dag) och ville se den goda väninnan Hanna i en egen skolbyggnad bredvid den tidigare familjevillan. Till de nya läroämnena kom nu slöjd för flickor och pojkar. I rapporterna kan man år efter år läsa att flickorna slöjdat docksängar. Här hjälpte Märtha Gahmberg till. Hon undervisade i slöjd också i samskolan, ett ämne Magnus Hagelstam lade stor vikt vid.

I en av rapporterna har Hanna Wetterhoff skrivit att småskolan byggts av Grankulla skolbyggnadsbolag. Ett sådant var tydligen nödvändigt för Grankulla samskolas olika byggnader då, 2 skolhus (själva skolan – Villa Odenvall) och 3 internat (flickinternatet, pojkinternatet och Klostret). 1977 övergick samskolans byggnader till kommunen med grundskolereformen. I sina rapporter antecknar Hanna Wetterhoff sig som skolans ägare, att hon förestår den och att den är privat. En del av hennes räkenskaper finns i arkivmappen och visar på terminsavgifter och understöd av kommunen på inkomstsidan, lärarlöner, skolmaterial och hyra på utgiftssidan. Kommunen understödde men önskade att hon skulle ta emot frielever och sänka terminsavgifterna för mindre bemedlade. Alltid var det inte lätt. I ett brev till Köpingsfullmäktige i Grankulla 30 mars 1940 beskriver hon skolans svårighet med ett minskat antal elever, bla på grund av vistelse på obestämd tid i Sverige under och efter kriget samt att hon inte kunnat ta fulla avgifter då terminerna förkortats. Hon ber dock om det sedvanliga understödet på sammanlagt 12.000 Fmk och meddelar att hon kompenserar med att hålla lektioner i juni och augusti. Hennes PS till brevet följer här: ”Om det vore möjligt att erhålla en del av understödet i form av björkved, gärna 2 1/2 famn vore jag mycket tacksam. Elevantalet var under hösten 30, alla Grankullabor”. Under läsåret 1942–43 hade skolan lov 5–21 februari ”för bränslebesparing i likhet med andra skolor”.

Hanna Wetterhoffs långa, handskrivna tal under vårfesten 1947, hennes sista, innehåller bla följande rader ”Och till sist vill jag önska den nya folkskolan framgång och lycka. Måtte där bli lika mycket solsken som det varit i den gamla småskolan, solsken och värme”.

Från hösten 1947 hade Grankulla en kommunal svensk folkskola i Villa Solhöjd vid Södra Heikelsvägen 5. Den flyttade 1956 till den nybyggda Centralfolkskolan vid Tallbackavägen och Villa Solhöjd blev svensk barnträdgård för decennier. Då man beslöt att de finska och svenska folkskolebarnen skulle få egna skolhus blev de finska barnen kvar i Tallbackaskolan (Mäntymäen koulu) och de svenska flyttade 1972 till den nybyggda Granhultsskolan på samskolans tidigare elevinternattomt. Gamla skolelever från Hanna Wetterhoffs tid har själva fört sina barn till folkskola, senare sina barnbarn till lågstadieskola. Med rivningen av Hanna Wetterhoffs lilla röda skolhus försvann en bit av Grankullas skolhistoria, tiden då man ännu talade om småskola.

Källa Hanna Wetterhoffs arkivmapp i Grankulla samskolas samlingar