| KAUPUNKI - STADEN

Kolumnen: Deltagandets olidliga lätthet

Detaljplanering förändrar människans boendemiljö, rutter och bekanta vyer.

 

Som en följd kan de närliggande tjänsterna och parkeringen förändras, nya människor flyttar in i grannskapet och på de närliggande gatorna syns okända hundrastare eller nya personer som rullar barnvagn. Ett träd med en hjärtinristning och som är viktigt för någon fälls för ett bygge. Samtidigt skapas ett nytt hem för en annan, till det hemmet föds barn som växer upp i dess närhet. En tredje tycker staden förändras och går vidare med sitt liv. Vi är olika och det finns fler åsikter än fönster i grannhuset.

Planeringen utgår från stadens och markägarens målsättningar, identifierade ramvillkor och begränsningar, utredningar som ska göras, planering, utlåtanden och åsikter. I planberedningen måste de här delvis motstridiga faktorerna tas i beaktande och förädlas till en plan som går att förverkliga. Samtidigt styr stadens strategi, fattade beslut och målsättningar samt en allmän strävan efter det bästa resultatet med tanke på det allmänna och samfundets bästa.

Tillräckligt deltagande och växelverkan är något man tvistar om i nästan varje projekt. Detaljplanen följer en formbunden process. I den ingår att skriftligen svara på ställningstaganden som kommit under den officiella tiden för hörande och de behandlas sedan i rätt organ. Praxisen är jämlik och går med tanke på processen att kontrollera. Man får diskutera med planläggaren även under andra tider. Dessa diskussioner är oftast mycket givande även om man inte alltid kommer till samförstånd. Parterna får ändå i lugn och ro fråga, svara och motivera sina åsikter. I ett samtal i konstruktiv anda är det lättare att förstå och bli förstådd – och ibland leder det till ett slutresultat man kan leva med.

Alldeles för ofta upplever man att deltagandet varit misslyckat om inte den egna eller den egna referensgruppens åsikt oförändrad överförs i planen. Men det vore orättvist av beredaren eller beslutsfattaren att framskrida enligt en enskild åsikt eftersom man i processen alltid bör beakta alla variabler som styr planeringen och som nämnts här tidigare. Det oaktat är det viktigt att framföra åsikter för att skapa en helhetsbild. Detaljplanen som slutligen godkänns måste vara en kompromiss som uppkommit i demokratiskt beslutsfattande eller är majoritetens vilja.

Ibland kan planläggaren, den förtroendevalda, en boende eller någon annan part vara trångsynta och ser inte staden för husen. Då önskar man sig vänliga tips från båda sidor istället för motsättningar, så man minns sin egen litenhet i helheten. Därför är syftet med den här texten att uppmuntra till att ta kontakt och ha öppna diskussioner.

Det är möjligt att utbyta tankar ansikte mot ansikte, mask mot mask eller i telefon samt att ta mod till sig att kika in hos grannen eller till och med i grannhusets fönster.​ I rättvisans namn är det bra att ta reda på bakgrunden innan man tillkännager sin åsikt. Det eliminerar inte rätten till en åsikt eller innehållet i den.

MARKO LASSILA

MARKANVÄNDNINGSCHEF

ÖVERSÄTTNING: PATRICIA HEIKKILÄ

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *