| AJANKOHTAISTA - AKTUELLT

Kolumni: Småfåglarna i Junghansparken

Toimittaja Jan Andersson kirjoittaa ajoittain kolumneja Kaunis Graniin. Vuorotellen suomeksi ja ruotsiksi. Tällä kertaa ruotsiksi.

”Får man fråga vilka hus du menade”? Edward Andersson stod rak i ryggen som han brukade och spände ögonen i mig. Året var 2006 och jag hade nyligen skrivit en kolumn i Kaunis Grani där jag kritiserat stadens frikostiga inställning till byggnadsrätten. Fullmäktigeordförande Andersson visade intresse för min text genom att strax svara på sin egen fråga: “låt mig gissa! Badets väg! Vi skildes åt i gott samförstånd.

Idag då debattens vågor sveper över stadshustomten är det goda samförståndet långt borta. På den ena sidan står ett gäng som gärna utmålas som hopplösa romantiker och på den andra sidan ett sällskap som måhända har suttit lite för länge på sina höga hästar. Samhällstekniska nämndens ordförande Finn Berg berättar att han aldrig under hela sin karriär i kommunalpolitiken fått så mycket respons som nu då tomten kring stadshuset är under planering. Samtidigt efterlyser Berg mera fakta och mindre känslomässighet i debatten.

Och jag erkänner det gärna själv: det har hänt att jag dragit på smilbanden då aktivisterna högtidligt har förkunnat sitt evangelium om ormar i paradiset och oaser som förtvinar. Det är inte omöjligt att trädkramarna i Junghansparken skulle ha tjänat på att låta bli att skjuta sig själva i foten med alla dessa högtravande formuleringar.

För så tycks det vara. Förnuft och fakta mäts i antalet byggnationer per kvarter. Snacket om den gröna villastaden duger bra som käpphäst då det stundar till val. Men så fort rösterna är räknade börjar allvaret. Vår stads beslutsfattare har under lång tid med stor framgång berett jordmånen för goda skattebetalare att slå rot. Det är en klok politik för den har garanterat en hög servicenivå i lilla Grankulla samtidigt som skatteöret har kunnat hållas på en dräglig nivå.

Men trots att småfåglarna i Junghansparken är dåliga skattebetalare, så undrar jag om det inte är dags att börja lyssna till deras vackra sång hur hopplöst känslomässig den än låter. Det finns inga framgångskoncept som varar för evigt. Det är dags för stadens beslutsfattare att ta till sig kritiken och våga tänka i nya banor.

Framtidens goda skattebetalare kommer nämligen att ha helt annorlunda värderingar. Rätten till privatliv och utrymme både utan- och innanför hemmet blir hårdvaluta. Fakta som byggivrarna efterlyser kommer förhoppningsvis också att behålla sitt värde. Och då kan det vara värt att reflektera över ett faktum som borde väga ganska tungt just idag: Grankulla är Finlands näst tätast bebodda kommun med 1663,3 granibor per kvadratkilometer. Räcker inte det?

JAN ANDERSSON

Toimittaja Jan Andersson kirjoittaa ajoittain kolumneja Kaunis Graniin. Vuorotellen suomeksi ja ruotsiksi. Journalisten Jan Andersson skriver då och då kolumner i Kaunis Grani, turvis på finska och svenska.