Grankulla bebyggdes med ett stort antal villor åren 1906-1912. De flesta byggdes i trä men några undantag finns. Stenvillan Vallmogård stod färdig 1907, nästan samtidigt som Villa Pelander (nuvarande Arbetarakademin). Vid Stationsvägen 18 och 20 byggdes 2 villor i sten ca 1910 och eventuellt av samma person, kamrer E Fagerström. Båda står kvar. Villa Synvillan på nr 18 är fortfarande privatvilla men villan på nr 20 förvandlades till FBK:s hus ca 1920.
I boken Glasverandor och snickarglädje (1988) finns några anteckningar om FBK-huset. Det har en så stor historisk betydelse för samhället Grankulla att här kan berättas mera. Med tiden brukar nytt komma fram ur det gamla.
Vi börjar med professor Severin Johansson och hans familj som enligt hörsägen bodde i villan under 1910-talet. J J Huldéns biografi över Severin Johansson (1935) bekräftar att han bodde i Grankulla under 1910-talet. Han var då nygift med Toini Stadigh och familjefar till två döttrar och en son från ett tidigare äktenskap. Döttrarna finns antecknade i Grankulla samskolas elevmatrikel 1907-1957 som elever åren 1915-1918. Sonen Gunnar, senare en välkänd journalist, var elev i Nya svenska läroverket i Helsingfors. Severin Johansson undervisade i Grankulla samskola i rymdgeometrisk ritning 1916-18 och Toini Johansson i matematik under samma år. Samskolans rektor Magnus Hagelstam lyckades anställa mångkunniga lärare som dessutom ofta var samhällsorienterade.
J J Huldéns bok citerar kort Severin Johanssons intryck av Grankulla, ”Förfärligt där i Grankulla. Man skall upp mitt i natten, ingen väg, bara snödrivor att vada i, och så mörkt, att cigarren stöter mot trädstammarna”. I ett annat citat säger han ”Ni skulle som jag bo i Grankulla, där är så friskt, att man rakt glömmer både kravatten och benan”. Paret Johansson sökte skydd hos författaren Arvid Mörne under inbördeskriget där Toini Johansson ”fick en blessyr av ganska elak art”, med en skottskada i benet. Mörnes villa vid Helsingforsvägen 15 låg tyvärr i eldlinjen. Att familjen flyttade till Åbo hade många orsaker. Det var ju paret Johanssons skolstad.
Professor Severin Johansson var en av landets stora matematiska begåvningar. Han lockades till det nygrundade (1918) finlandssvenska universitetet Åbo Akademi, där han verkade som legendarisk rektor i nästan tio år, till sin död 1929. Han hörde till de stora tillskyndarna av akademin som fick betydande stöd av penningstarka donatorer i Åbo. Själv hade han vuxit upp i Dalsbruk som son till en industriarbetare. Han förstod tidigt sonens begåvning. Föräldrarna var ett stort stöd och mycket älskad av sonen.
Då familjen Johansson flyttade till Åbo övertogs den stora stenvillan av Grankulla Frivilliga Brandkår (FBK/VPK). Samhället hade klarat sina eldsvådor till 1909 men det året hölls ett allmänt möte för inköp av de första släckningsredskapen. Ett enkelt träskjul uppfördes för dem vid järnvägen nära den gamla övergången i centrum. Att samlas i brandkårs- och ungdomsverksamhet var politiskt godtagbart. Verksamheten sågs som patriotisk och kulturell, inte oppositionell. För Grankulla passade detta speciellt bra. Här samlades många akademiskt utbildade med kulturbakgrund och de barnrika familjerna gladdes åt verksamheten, nyttig för de unga. Formellt grundades FBK först 1912.
I Rudolf Rannikkos bok (1946) om Grankulla skriver Helge Hindström om FBK:s verksamhet under de tre första decennierna. Han skriver att köpingen ”frikostigt deltagit i utgifterna” och att brandkåren hade stärkt ekonomin genom medlemsavgifter, uthyrning av sin festsal och att ”medlemmarna personligen i stor utsträckning tagit del i diverse byggnadsarbeten, som bl.a innehöll ett slangtorkningstorn med elektrisk fläkt”. Texten hör till tiden då ”kåren med köpingens bistånd år 1921 hade köpt en större tomt i centrum av samhället.” Nu är vi inne i stenvillan som familjen Johansson lämnat och som skulle anpassas till en ny och offentlig verksamhet. Den blev ett lyckokast.
Verksamheten där har länge samlat Grankullabor i alla åldrar till möten, fester, auktioner, konserter, utställningar, teaterföreställningar, filmvisningar, bröllop, danskvällar – och för många decennier sedan till en danslave utomhus sommartid. De unga finsktalande flickorna, som tagit anställning i villorna, föredrog ofta dansplatsen ”Talo” (riven) i dalen nedanför Bad Grankulla vid Gamla Åbovägen. Men knappast har Grankulla nånsin haft en lika stark samlingsplats för alla, oberoende av ålder, språk och intressen som FBK:s byggnad.
Helge Hindström nämner många namn i sitt kapitel om FBK. Han tar också upp den stora olyckan som drabbade FBK 26 februari 1944. Då ”förolyckades” brandbilen på landsvägen vid Kilo gård. Tre brandkårsmän dog och två skadades svårt. Brandbilen var på väg till huvudstaden för ”släckning av de eldsvådor flygbombardemanget förorsakat”. De tre brandmännen bisattes 5.3. 1944 i hjältegraven på vår begravningsplats.
Helge Hindström skriver också om Brandkårens Kvinnliga Hjälpsektion. Den startade 1926 och ansvarade bl.a för ett starkt teaterintresse fram till 1940-talet. Under dessa år uppfördes 18 olika pjäser med hjälp av många Grankullabor som skådespelare. Till hjälpsektionens första ordförande valdes fru Tyyni Schulman. När hon 1932 flyttade från orten ”led amatörgruppen en svår förlust”. Hon var dessutom författare till flera romaner som i dag ingår i boksamlingen i Vallmogård med Grankullaförfattares verk. Att hon är mor till Allan Schulman, som blev en mycket känd radioman i Sverige, och han i sin tur far till en av Sveriges mest lästa författare av i dag, Alex Schulman, är igen en bild av hur kulturtrådar kan nystas upp i Grankulla.
FBK:s hus har en mycket viktig roll i ortens historia. Det har som en byagård samlat folk till möten och tillställningar i mer än 100 år. Grankullaborna följde med branden som uppstod i depån på gården 2022. Man lyckades rädda brandkårens bilar och den operativa utrustningen. I dag är brandkåren igen färdig för utryckningar.
FBK:s arkiv innehåller dokument av intresse för Grankulla men också för forskare som undersöker material som samlat hela samhällen, då och nu, till gemenskap.
CLARA PALMGREN, FM, KULTURRÅD
Litteratur:
JJ Huldén: Severin Johansson: Ett amatörporträtt. Albert Bonniers Förlag, 1935.
Rudolf Rannikko: Grankulla samhälles historia 1901– 1944. Helsingfors 1946.
Glasverandor och snickarglädje (1988).