Iiris Vihonen har varit intresserad av politik sedan hon var liten. Hon har deltagit i elevparlament, ungdomsfullmäktige och partipolitik. I framtiden lockar också internationell verksamhet.
Iiris hade länge tänkt att hon ville vara med och påverka, men steget till att faktiskt göra det saknades. Till slut var det läraren som ansvarade för elevparlamentet som uppmuntrade henne att söka till ungdomsfullmäktige.
Hur kändes det att bli vald till ordförande för ungdomsfullmäktige?
– Det kändes förstås väldigt roligt, säger Iiris.
Hon var vice ordförande under den föregående mandatperioden och visste redan vad uppdraget som ordförande innebär. Ordförandens främsta uppgift är att leda mötena och se till att allas åsikter blir hörda. Ordföranden stöder också arbetsgruppernas ledare. Iiris berättar att hon redan på förhand var medveten om det ansvar och den arbetsmängd som uppdraget medför.
Vilka mål har du som ordförande?
– Att stärka Grankulla ungdomsfullmäktiges ställning i stadens förvaltningsstruktur. Till exempel hur mycket resurser vi får för att ordna verksamhet och hur stora möjligheter vi har att föra fram ungdomarnas röst, förklarar Iiris.
Hon vill också utveckla sammanhållningen inom ungdomsfullmäktige. Enligt henne hörs de ungas röst i Grankullas beslutsfattande, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar.
– Grankulla har en bra grund, bland annat tack vare att ungdomsfullmäktige har direkt motionsrätt.
Vilka är enligt dig de viktigaste frågorna för unga i Grankulla just nu?
– Framför allt hur resurserna används. Går de till infrastrukturen eller till något annat? Också skolrenoveringarna berör unga just nu. Dessutom diskuteras Undervisnings- och kulturministeriets nya reform av sommarlovet, där sommarlovet skulle flyttas fram med två veckor och ett nytt lov införas på våren. Det är stora frågor, men samtidigt är det viktigt även här på gräsrotsnivå – när får ungdomarna sommarlov och hur påverkar det lärandet, säger Iiris.
Hon konstaterar också att det ekonomiska läget, liksom på många andra håll, väcker oro även i Grankulla.
Om du fick förändra en sak i Grankulla för ungdomarnas bästa, vad skulle det vara?
– Det finns många saker. Om man får tänka lite utopistiskt skulle jag säga att tänk om Grankulla hade mer pengar att genomföra allt man ville göra. Men det kommer ju inte bara genom att knäppa fingrarna. Jag skulle kanske vilja samordna strukturerna mellan den finsk- och svenskspråkiga skolan mer. Då skulle skolorna inte vara så åtskilda och språkgränserna kunde minskas, funderar hon.
Kan man säga att unga mår bra i Grankulla? Varför eller varför inte?
– Det är en svår fråga. Jämfört med många andra områden har Grankulla det bra. Samtidigt är det svårt att definiera om en enskild person mår bra eller dåligt. Jag skulle säga att det alltid kan bli bättre, men att vi har en bra grund att bygga vidare på, säger hon och nämner bland annat utvecklingen av mentalvårdstjänsterna.
Hur tänker ni nå de unga som inte deltar i föreningar, hobbyverksamhet eller elevkårer?
– Det har faktiskt varit ganska utmanande. Jag tror att det är en utmaning i alla kommuner och städer, säger Iiris.
Hon berättar att man bland annat har funderat på att få fler unga engagerade genom olika evenemang. Ungdomar nås också via skolornas elevparlament. Iiris har dessutom hållit en presentation om ungdomsfullmäktige för studerandena vid Kauniaisten lukio.
Vilka frågor tror du kommer att vara ungdomsfullmäktiges viktigaste teman nästa höst?
– Ett av målen inför hösten är att ordna val till ungdomsfullmäktige så att ungdomarna i Grankulla själva får påverka vem som representerar dem. Det skulle också ge ungdomsfullmäktige ännu större synlighet.
Iiris berättar att hon har lärt sig mycket genom sitt arbete i ungdomsfullmäktige. Bland annat hur möteskulturen fungerar, vad det innebär att bordlägga ett ärende eller att återremittera det för ny behandling.
– Jag har också lärt mig att nätverka och fått lära känna nya människor. Dessutom har jag utvecklat min initiativförmåga och fått mod att lyfta fram frågor och tala inför publik.
Vad skulle du vilja säga till de unga som inte känner sig hörda?
– Jag har själv ofta haft den känslan. Det enda som hjälper är att höja rösten lite. Man ska inte vänta på att någon annan ger en tillåtelse, utan modigt ta plats och fortsätta framföra sitt budskap tills folk fattar det.
Iiris konstaterar att barns och ungas åsikter ofta förbises på grund av deras ålder, med motiveringen att unga inte kan förstå tillräckligt.
– Att jag är ung betyder inte att mina åsikter, tankar eller min röst är mindre viktiga.
Det här är Iiris Vihonen
- Ordförande för ungdomsfullmäktige i Grankulla.
- Fyllde 17 år den 11 augusti.
- Studerar för närvarande vid Ressun lukio.
- Efter gymnasiet är målet att via militärtjänsten söka till juridiska fakulteten.
- Det långsiktiga målet är att arbeta inom politiken.
– Politiken kommer alltid att följa mig, också i framtiden, säger hon.
ÖVERSÄTTNING: PATRICIA HEIKKILÄ