| - Historia

Grankulla finskspråkiga skolor

I Kaunis Grani 11/2014 den 30 september berättas hur den svenskspråkiga skolundervisningen inleddes år 1907 då Grankulla samskola grundades. Den här artikeln behandlar den finskspråkiga skolundervisningens historia.

Båda artiklarna är alltför korta för att kunna beskriva hela utvecklingen men läsare kan be om mera information av tex skolbyrån i stadshuset.

En utmärkt källa för studier om Grankulla är boken Minnesskrift med anledning av köpingens 25-årsjubileum, skriven av köpingssekreterare Rudolf Rannikko och utgiven (endast på svenska) år 1946.

Den är den första i raden av flera historieböcker och är den sakligaste. Den bygger på ”torra” fakta som tex protokoll och kan ses som en förvaltningshistorisk utveckling.

Bland beslut som tas upp för år 1924 finns följande text om hur folkskolorna började (s 52): Folkskoleundervisningen ordnades under året definitivt sålunda, att köpingen åtog sig att i enlighet med läropliktslagen ansvara för de skolavgifter som i stöd av sagda lag kunde påföras köpingen för i Grankulla köping hemmahörande barns skolgång i Esbo kommuns folkskolor.

Beslutet gällde såväl de svensk- som finsktalande barnen och tillämpades senare även på barn, som besökte de privata svenska och finska folkskolorna i köpingen.

Då behovet av egna folkskolor på grund härav ej mera var aktuell, beslöts sälja den i tiden för den blivande finska folkskolan inköpta tomten.

Drätselkammaren erhöll i uppdrag att med Aktiebolaget Grankulla ingå en överenskommelse, enligt vilken på den av bolaget i tiden för en blivande svensk folkskola donerade tomten finge uppföras jämväl en finsk folkskola. En dylik överenskommelse kom även till stånd.

Privatskola vid Leagränden

Grankulla var med andra ord berett att starta kommunala folkskolor för de båda språkgrupperna – så fort ett tillräckligt antal elever skulle finnas.

Under 1930-talet fungerade en privat finsk folkskola i en villa vid Leagränden 3. Den är riven och på tomten finns i dag ett radhus. Bilden är tagen 1936.

Fram till åren strax efter krigen ordnades förskoleundervisningen för de svensktalande barnen så som den beskrivs i Kaunis Grani-artikeln 30.9.

De finsktalande barnens antal växte under 30-talet och några föräldrar engagerade sig i ett privat skolprojekt.

I det lokalhistoriska arkivet finns några bilder av en villa, enligt uppgift vid Leagränden, där de finsktalande barnen fick undervisning.

1933 beslöt köpingen att till den ”bidraga med samma belopp som för de finska folkskolebarnens skolgång i Esbo folkskolor.” (s 69).

År 1938 var köpingen beredd att ”uppföra skolhusen för både den svenska och finska folkskolan”. (s 78). Följande år beslöt dock en fyramannakommitté som tillsatts av folkskoledirektionerna att uppskjuta saken på grund av olika faktorer.

1940 diskuterades redan statsbidrag och statslån i kö- pingsstyrelsen. Trots krigs- åren drevs saken vidare.

Folkskola först I Villa Solhälla

Den privata finska folkskolan kunde inte längre upprätthålla skolan.

Det växande antalet barn gjorde att köpingsfullmäktige beslöt inrätta en finsk kommunal folkskola i Villa Solhälla uppe vid Heikelvä- gens norra backe, i dag Heikelintien päiväkoti. Villan byggdes till och skolan fanns här fram till mitten av 1950-talet då den och den svenska folkskolan flyttade ihop till den nybyggda Centralfolkskolan vid Tallbackavägen, i dag det finska lågstadiet Mäntymäen koulu.

Finska folkskolan i Villa Solhäll vid Norra Heikelvägen 12 under 40-talet. Villan var ursprungligen uppförd av Grankulla samskolas rektor Magnus Hagelstam och har här fått sin tillbyggnad för undervisning av finskspråkiga folkskolbarn. Hagelstams flyttade redan ca 1916 till Jondal och villan fungerade som pensionat fram till folkskoletiden. Lärarbostäderna fanns i den gamla villadelen. I dag är hela byggnaden gulmålad.

Den skolan har sedan 1950-talet byggts till och byggts om flera gånger, i synnerhet då den svenska folkskolan flyttade upp till Elevhemsvägen i början av 1970-talet.

Den gamla svenska folkskolan hade som tidigare berättats funnits sedan tiden efter krigen i Villa Solhöjd vid Heikelvägens södra backe, i dag Folkhälsans barnträdgård.

Båda villorna ägs sedan folkskoleåren av Grankulla och båda har länge fungerat som daghem.

Eeva Korvenmaa ägnade hela sitt lärarliv åt Grankulla, fram till pensioneringen vid Mäntymäkiskolan.

Hon har beskrivit sin tid som en av tre lärare i folkskolan vid Heikelvägen, där lärarna och vaktmästaren bodde i skolans övre våning:

Eleverna delades in i sammansatta klasser och Korvenmaa fick undervisa klasserna 5, 6 och 7, sammanlagt 17 elever.

Maten hämtades från den svenska folkskolan i stora kannor som vintertid drogs på en stolpkälke ner och uppför Heikelvägens backar.

Slöjdtimmarna ordnades i den lilla röda byggnaden vid Klostret vid Kavallvägen och gymnastiktimmarna i skolans största klassrum där pulpeterna tillfälligt skuffades undan.

Kauniaisten Yhteiskoulu

En finsk lärdomsskola fanns ännu inte i Esbo före vinterkriget. Den 14 februari 1939 hölls därför ett möte i Grankulla församlingshem vid Bredavägen 6 med deltagare från Esbo, Grankulla och Kyrkslätt.

Man beslöt grunda en understödsförening för en skola antingen i Esbo eller i Grankulla.

Under sommaren 1939 bildades ett aktiebolag, Kauniaisten Yhteiskoulu Oy. Skolan med 32 elever placerades i Gröndal i Villa Tvistebo, ungefär där hälsocentralen finns i dag. Namnet kom sig av att man trodde att Gröndal skulle införlivas med Grankulla.

Den första ordföranden för aktiebolagets direktion var kommerserådet Juhani Korpivaara. 1946 ändrades skolans namn till Viherlaakson yhteiskoulu.

Också denna skola kom igång tack vare energiska och entusiastiska föräldrar. Krigsår och små resurser hindrade inte dem. Skolan har vuxit betydligt sedan dess.

Kauniaisten suomalainen yhteiskoulu

Men Grankulla skulle få en egen finsk samskola.

De främsta initiativtagarna var bröderna Jouko och Paavo Korpivaara som sedan hörde till skolans första direktion ända tills skolan övergick till kommunen 1977 med grundskolan.

Den finska samskolan, Kauniaisten suomalainen yhteiskoulu (KSYK), började sin verksamhet 1.9.1964 med två förberedande klasser i Centralfolkskolan vid Tallbackavägen. På den första klassen fanns 41 elever, på den andra 30. Till rektor valdes Markus Rislakki, lektor i modersmål och historia.

Skolan fick använda olika utrymmen i Centralfolkskolan, till exempel matsalen.

Under det första undervisningsåret köpte skolans understödsförening med bidrag av Grankulla köping ett 2,66 ha stort område av Ab Grankulla i hörnet av Bemböle- och Kasabergsvägen. Mellanskolan byggdes färdig till höstterminen 1967 och undervisningen flyttades dit.

Skolan fick gymnasierättighet 1968 och undervisningen flyttade in i en tillbyggnad. De första studenterna dimitterades 1971, fem flickor och två pojkar.

Redan 1965 inledde damkommittén sin mycket uppskattade verksamhet med att bland annat samla in medel för olika undervisningsmaterial.

Föräldrarådet spelade en stor roll från första början och leddes i många år av forstmästare Aarre Aro. I 50 år har också den här skolan fått starkt stöd av viljestarka för- äldrar som under 1960-talets stora inflyttningsvåg snabbt såg behovet av skolundervisning på finska på orten.

Grundskolan på 1970-talet

Då skolbyggnaderna i Grankulla, både de finsk- och svenskspråkiga, fått sina tomter och platser, som de fortfarande har, ställdes de nästan genast under 1970-talet inför något mycket omvälvande. Grundskolan var på kommande.

Den diskuterades i många sammanhang i Grankulla, både för och emot. Lokaltidningen Kaunis Grani skrev flitigt om reformen under några år, till exempel en lång artikel 18.8.1976 hur grundskolan skulle byggas upp. Från hösten 1977 var den ett faktum och små- ningom accepterad.

I dag har vi välfungerande skolor för båda språkgrupperna; två lågstadier för årskurserna 1–6 och två högstadier för årskurserna 7–9. De bildar den egentliga nioåriga grundskolan. Våra gymnasier är i princip tre- åriga och räknas till andra stadiets utbildning, liksom exempelvis yrkesskolorna.

Att på en liten ort kunna ge undervisning från sju års ålder till studenten är en prestation att vara stolt över. Stolta bör vi också vara över alla de elever skom utbildats i Grankulla enligt skolbyrån (29.9.2014) går 1 105 finskspråkiga och 992 svenskspråkiga elever i någon av Grankullas sex skolor.